Ordspråksboken 1:1–33
1 Ordspråk+ av Salomo,+ Davids son,+ Israels kung,+
2 skrivna för att man skall lära känna vishet+ och tuktan,+ för att man skall förstå förståndiga ord,+
3 för att man skall ta emot tuktan*+ som ger insikt,+ rättfärdighet,+ rätt+ och rättrådighet,+
4 för att ge de oerfarna klokhet,+ den unge mannen kunskap+ och tankeförmåga.+
5 Den vise lyssnar och tillägnar sig mera undervisning,+ och förståndig är den som skaffar sig skicklig vägledning,+
6 så att han förstår ordspråk och gåtfullt tal,+ de visas ord+ och gåtor.+
7 Fruktan för Jehova är början till kunskap.+ Dårarna föraktar vishet och tuktan.+
8 Lyssna, min son, till din fars tuktan,+ och överge inte din mors lag.+
9 Ty de är en behagfull krans för ditt huvud+ och en vacker kedja kring din hals.+
10 Min son, ge inte efter om syndare försöker förleda dig.+
11 Om de säger: ”Kom med oss. Låt oss lägga oss i bakhåll efter blod.+ Låt oss utan orsak ligga på lur efter de oskyldiga.+
12 Låt oss sluka dem levande+ som Sheọl,*+ ja hela, som dem som far ner i gravens djup.*+
13 Låt oss finna alla slags dyrbara ting.+ Låt oss fylla våra hus med byte.+
14 Dela du med oss vår lott. Vi skall alla ha samma penningpung”+
15 – min son, slå inte följe med dem på vägen.+ Håll din fot borta från deras stig.+
16 Ty deras fötter löper efter det som är ont,+ och de är snara att utgjuta blod.+
17 Det är ju meningslöst att breda ut fångstnätet inför ögonen på det som har vingar.+
18 Därför lägger de sig i bakhåll efter blodet från dessa;+ de lägger sig på lur efter deras själar.*+
19 Sådana är stigarna för alla som skaffar sig orätt vinning.+ Den tar bort sina ägares själ.+
20 Den sanna visheten+ ropar högt på gatan.+ På torgen låter den* höra sin röst.+
21 I övre änden av de bullrande gatorna* ropar den.+ Vid ingångarna till stadens portar talar den sina ord:+
22 ”Hur länge skall ni oerfarna älska oerfarenheten,+ och hur länge skall ni hånfulla njuta av att håna+ och ni enfaldiga hata kunskap?+
23 Vänd om vid min tillrättavisning.+ Då skall jag låta min ande sprudla fram till er;+ jag skall göra mina ord kända för er.+
24 Jag har ropat, men ni vägrar att lyssna,+ jag har räckt ut min hand, men ingen ger akt,+
25 och ni nonchalerar alla mina råd+ och tar inte emot min tillrättavisning.+
26 Därför skall också jag skratta åt er olycka,+ jag skall hånle när det som ni känner skräck för kommer,+
27 när det som ni känner skräck för kommer som ett oväder och er olycka når hit som en stormvind,+ när nöd och svåra tider kommer över er.+
28 Vid den tiden skall de ropa på mig, men jag skall inte svara;+ de skall söka mig, men de skall inte finna mig,+
29 eftersom de hatade kunskap+ och inte valde fruktan för Jehova.+
30 De tog inte emot mitt råd;+ de ringaktade all min tillrättavisning.+
31 Därför skall de få äta frukterna av sitt uppförande,*+ och de skall mättas av sina egna planer.+
32 Ty de oerfarnas avfällighet+ dräper dem,+ och de enfaldigas sorglöshet tillintetgör dem.+
33 Men den som lyssnar till mig skall bo i trygghet+ och inte behöva frukta olyckans skräck.”+
Fotnoter
^ El.: ”fostran”.
^ ”gravens djup”. Ordagr.: ”gropen”.
^ ”som Sheol”. Hebr.: kish’ọ̄l; ”Sheol” motsvaras av grek.: haidēs; syr.: shiul; lat.: infẹrnus. Se Tillägg 4B.
^ ”efter deras själar (liv)”. Hebr.: lenafshothạm, plur.; lat.: cọntra ạnimas [plur.] sụas. Se Tillägg 4A.
^ El.: ”hon”, syftar på ”visheten”, som är fem. i hebr.
^ ”Uppe på murarna”, LXX och genom en rättelse av M.
^ Ordagr.: ”sin väg”.
