Hebréerna 9:1–28

 När det gäller det förra förbundet, så hade det sina stadgar om helig tjänst*+ och sin heliga plats+ här på jorden.*  Det uppfördes nämligen ett tält med en första avdelning,+ där lampstället+ fanns och även bordet+ och de framlagda bröden;*+ och det kallas ”det heliga”.+  Men bakom det andra förhänget+ var den avdelning av tältet som kallas ”det allra heligaste”.*+  Detta hade ett gyllene rökelsekar+ och förbundets ark,+ som på alla sidor var överdragen med guld;+ i den fanns den gyllene krukan med mannat+ och Arons stav som hade knoppats+ och förbundets* tavlor;+  och över den var de härliga keruber+ som överskuggade försoningslocket.*+ Men nu är det inte tid att i detalj tala om allt detta.  Sedan det hela hade ordnats på detta sätt, har prästerna vid varje tillfälle gått in i första avdelningen av tältet+ för att fullgöra de heliga tjänsterna;+  men i tältets andra avdelning går översteprästen ensam in en gång om året,+ och då inte utan blod,+ som han frambär för sig själv+ och för folkets okunnighetssynder.+  På detta sätt gör den heliga anden klart att vägen+ in till den heliga platsen* ännu inte hade gjorts uppenbar så länge det första tältet stod.+  Just detta tält är en bild*+ som gäller den fastställda tid som nu är här,+ och enligt den frambärs både offergåvor och slaktoffer.+ Men dessa kan inte göra den som utför helig tjänst* fullkomlig+ vad hans samvete+ beträffar, 10  utan har bara med mat+ och dryck+ och olika former av dop*+ att göra. Det var lagenliga krav angående köttet,+ och de var pålagda till dess den fastställda tiden var inne att skapa ordning i förhållandena.*+ 11  Men Kristus har kommit som överstepräst+ för det goda som har blivit till.* Genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort med händer, det vill säga inte är av denna skapelse,+ 12  gick han in en gång för alla till den heliga platsen, nej, inte med* bockars och ungtjurars blod,+ utan med sitt eget blod,+ och vann* en evig befrielse* för oss.+ 13  Om nämligen blodet av bockar+ och tjurar+ och askan+ från en kviga, stänkt på dem som har blivit orenade,*+ helgar så långt som till köttets renhet,+ 14  hur mycket mera skall då inte blodet+ från Kristus, som genom en evig ande frambar sig själv som ett oklanderligt offer+ åt Gud, rena+ våra samveten från döda gärningar,+ så att vi kan ägna helig tjänst+ åt den levande Guden? 15  Och det är därför han är medlare+ för ett nytt förbund, så att de som har blivit kallade kan få löftet om det eviga arvet,+ eftersom en död har inträffat till deras frigörelse genom en lösen+ från överträdelserna under det förra förbundet.+ 16  Ty där det finns ett förbund,*+ där är det nödvändigt att den mänsklige förbundsslutarens* död förs fram. 17  Ett förbund är nämligen giltigt på grundval av döda offer,* eftersom det inte är i kraft vid någon tid så länge den mänsklige förbundsslutaren lever. 18  Därför invigdes* inte heller det förra förbundet+ utan blod.+ 19  Ty när varje bud enligt lagen hade kungjorts av Mose för allt folket,+ tog han blodet av ungtjurarna och av bockarna tillsammans med vatten och scharlakansröd ull och ịsop+ och stänkte på själva boken* och på allt folket, 20  i det han sade: ”Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har pålagt er.”*+ 21  Och tältet+ och alla de kärl som hörde till den offentliga tjänsten bestänkte han likaså med blodet.+ 22  Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod,+ och utan att blod utgjuts+ sker det ingen förlåtelse.*+ 23  Därför var det nödvändigt att de symboliska framställningarna+ av det som är i himlarna skulle renas genom dessa medel,+ men de himmelska tingen själva med slaktoffer som är bättre än dessa. 24  Ty Kristus gick inte in till en helig plats som är gjord med händer+ och som är en efterbildning av verkligheten,*+ utan in i själva himlen+ för att nu träda fram inför Guds person* för vår skull.+ 25  Inte heller var det för att frambära sig själv många gånger, så som översteprästen går in till den heliga platsen*+ år efter år+ med blod som inte är hans eget. 26  Annars hade han varit tvungen att lida många gånger från världens grundläggning.*+ Men nu har han uppenbarat sig+ en gång+ för alla vid avslutningen* på tingens ordningar*+ för att ta bort synden genom offret av sig själv.+ 27  Och liksom det är människornas+ lott* att dö en gång för alla och därefter dömas,+ 28  så blev också Kristus en gång+ för alla framburen som offer för att bära mångas synder;+ och andra gången+ han blir synlig+ är det skilt från synd*+ och för dem som ivrigt väntar på honom för sin räddning.+

Fotnoter

”helig tjänst”. Grek.: latreias; J22(hebr.): ‛avōdhạh. Se not till 2Mo 12:25.
”här på jorden”. Ordagr.: ”hörande till världen”. Grek.: kosmikọn; Novum Testamentum, Theodor Beza, 1642, nytryck 1925 (lat.): mundạnum; J17(hebr.): ’artsị, ”jordisk”.
”de framlagda bröden”. El.: ”skådebröden”. Ordagr.: ”framläggningen av bröden”.
El.: ”den heliga(ste) av heliga platser”. Grek.: Hạgia Hagịōn; lat.: sạncta sanctọrum; J17,18,22(hebr.): qọdhesh haqqodhashịm.
Se Tillägg 7D.
El.: ”nådastolen”. Grek.: hilastẹ̄rion; lat.: propitiatọrium; J17(hebr.): hakkappọreth, försoningslocket”. Se not till 1Kr 28:11.
Ordagr.: ”de heliga (de heliga platserna)”; majestätsplural.
El.: ”sinnebild”, ”liknelse”. Grek.: parabolẹ̄.
”den som utför helig tjänst”. Grek.: ton latreuonta; J17(hebr.): ha‛ovẹdh, ”den som tjänar (tillber, dyrkar)”. Se not till 2Mo 3:12.
El.: ”olika tvagningar”.
Ordagr.: ”intill den fullständiga återupprättelsens fastställda tid”.
”som har blivit till (kommit)”, P46BD*Syh,p; אADcItVg: ”som skall komma”.
El.: ”genom”.
El.: ”fann”.
Ordagr.: ”återlösning”.
Ordagr.: ”dem som har gjorts allmänna (vanliga, profana)”.
Upplysningar om återgivningen ”förbund” finns i Tillägg 7D.
”den mänsklige förbundsslutarens”. El.: ”det medlande offrets”. Grek.: tou diathemẹnou. Se Tillägg 7D.
El.: ”personer”.
Ordagr.: ”förnyades”, ”nydanades”.
El.: ”tavlan”.
”som Jehova har slutit med er”, J3,7,8,20.
”förlåtelse”. Ordagr.: ”bortsändande”, ”lössläppande”, ”frigivning”.
El.: ”in till heliga platser ... som är efterbildningar av verkligheterna”.
Ordagr.: ”ansikte”.
El.: ”de heliga platserna”.
Ordagr.: ”nedkastande (nedläggande) [av säd]”. Grek.: katabolẹ̄s.
El.: ”slutskedet”, ”det gemensamma (kombinerade) slutet”. Grek.: synteleiai, dativ sing.
”på tingens ordningar”. El.: ”på tidsåldrarna”. Grek.: tōn aiọ̄nōn; lat.: saeculọrum; J22(hebr.): ha‛ōlamịm.
Ordagr.: ”är undanlagt (lagt åt sidan) åt människorna”.
El.: ”är det utan ett syndoffer”.