Höga visan 7:1–13
7 ”Så vackra dina fötter* är i dina sandaler,+ du ädla*+ dotter! Dina höfters rundning är som ett smycke,+ ett verk av en konstnärs händer.
2 Din navel är en rund skål. Må det blandade vinet+ inte fattas i den. Din mage är en hög av vete, omgärdad av liljor.+
3 Dina bröst är som ett killingpar, en gasellhonas tvillingar.+
4 Din hals+ liknar ett elfenbenstorn. Dina ögon+ är som dammarna i Hesbon,+ vid Bat-Rabbimsporten. Din näsa är som Libanontornet, som blickar ut mot Damaskus.
5 Ditt huvud är som Karmel,+ hårsvallet+ på ditt huvud är som purpurrödfärgad ull.+ Kungen hålls bunden i de böljande lockarna.+
6 Så vacker du är, och så ljuvlig du är, älskade flicka,* min största glädje!+
7 Din växt liknar palmens,+ dina bröst+ dadelklasar.
8 Jag säger: ’Jag klättrar upp i palmen, så att jag kan gripa tag i dess fruktställningar.’+ Må dina bröst bli som vinstockens klasar, din näsas doft som äpplen
9 och din gom som det bästa vin,+ som lätt rinner ner+ för min vän, flyter mjukt över sovandes läppar.”
10 ”Jag tillhör min vän,+ och till mig står hans åtrå.+
11 Kom, min vän, låt oss gå ut på fälten;+ låt oss övernatta bland hennabuskarna.*+
12 Låt oss stiga upp tidigt och gå till vingårdarna, så vi kan se om vinstocken har skjutit skott,+ om blommorna har spruckit ut,+ om granatäppelträden har slagit ut i blom.+ Där skall jag ge dig mina ömhetsbetygelser.+
13 Alrunefrukterna+ sänder ut sin doft, och vid våra ingångar finns de mest utsökta frukter av alla slag.+ Både de nya och de gamla har jag sparat åt dig, min vän.
