3 Moseboken 7:1–38
7 Och detta är lagen om skuldoffret:+ Det är högheligt.+
2 På den plats+ där de slaktar brännoffret skall de slakta skuldoffret, och dess blod+ skall man stänka+ runt om på altaret.
3 Vad allt dess fett+ beträffar, skall man av det frambära fettsvansen och fettet som täcker inälvorna,
4 och båda njurarna och fettet som är på dem, ländfettet. Och fettet på levern skall man avlägsna tillsammans med njurarna.+
5 Och prästen skall bränna det på altaret som ett eldsoffer åt Jehova.+ Det är ett skuldoffer.
6 Alla av manligt kön bland prästerna skall äta det.+ På en helig plats skall det ätas. Det är högheligt.+
7 Det som gäller för syndoffret skall också gälla för skuldoffret. Det är en och samma lag för dem.+ Den präst som bringar försoning med det, honom skall det tillfalla.
8 När en präst frambär en mans brännoffer, skall huden+ av brännoffersdjuret som har framburits tillfalla den prästen.
9 Och varje sädesoffer som bakas i ugnen+ och allt som tillreds i flottyrkitteln+ och på bakplåten+ tillhör den präst som frambär det. Det skall tillfalla honom.+
10 Men varje sädesoffer som är blandat med olja+ eller är torrt+ skall tillfalla alla Arons söner, såväl den ene som den andre.
11 Och detta är lagen om gemenskapsoffret+ som frambärs åt Jehova:
12 Om någon vill frambära det som uttryck för tacksägelse,*+ då skall han tillsammans med tackoffret* frambära osyrade ringformade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor bestrukna med olja+ och ringformade kakor, hopknådade av fint mjöl blandat med olja.
13 Tillsammans med sin offergåva skall han frambära ringformade kakor av syrat+ bröd vid de gemenskapsoffer som han frambär som tackoffer.
14 Och därav skall han frambära en kaka av varje offergåva som en helig andel* åt Jehova;+ den präst som stänker gemenskapsoffrens blod, honom skall den tillfalla.+
15 Och köttet från hans gemenskapsoffer, framburna som ett tackoffer, skall ätas på den dag då han frambär sin offergåva. Han skall inte spara något av det till morgonen.+
16 Och om det slaktoffer han frambär som offergåva är ett löftesoffer+ eller ett frivilligt offer,+ skall det ätas på den dag då han frambär sitt slaktoffer, och det som är över får också ätas dagen därpå.
17 Men det som är över av slaktoffrets kött på tredje dagen skall brännas upp i eld.+
18 Men om något av köttet från gemenskapsoffret ändå äts på tredje dagen, kommer den som frambär det inte att bli godkänd.+ Det kommer inte att räknas honom till godo.+ Det blir något orent,* och den själ som äter något av det skall få svara för sin missgärning.+
19 Och det kött som kommer i beröring med något som helst orent+ får inte ätas. Det skall brännas upp i eld. Vad beträffar det övriga köttet, får var och en som är ren äta köttet.
20 Men den själ som äter köttet från gemenskapsoffret, som är för Jehova, medan han är i ett orent tillstånd, den själen skall utrotas ur sitt folk.+
21 Och om en själ rör vid något som helst orent, en människas* orenhet+ eller ett orent fyrfotadjur+ eller något vämjeligt+ som är orent, och äter något av köttet från gemenskapsoffret, som är för Jehova, då skall den själen utrotas ur sitt folk.’”
22 Och Jehova talade vidare till Mose och sade:
23 ”Tala till Israels söner och säg: ’Ni skall inte äta något som helst fett+ av en tjur, en ungbagge eller en get.
24 Fettet av ett självdött djur och fettet av ett sönderrivet+ djur får emellertid användas till alla slags ändamål, men ni får under inga omständigheter äta det.
25 Ty var och en som äter fett av det fyrfotadjur av vilket han frambär ett eldsoffer åt Jehova, den själ som äter det skall utrotas+ ur sitt folk.
26 Och ni skall inte äta något som helst blod,+ varken av flygande skapelser eller av fyrfotadjur, var ni än bor.
27 Varje själ som äter något som helst blod, den själen skall utrotas+ ur sitt folk.’”
28 Och Jehova talade vidare till Mose och sade:
29 ”Tala till Israels söner och säg: ’Den som frambär sitt gemenskapsoffer åt Jehova skall av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Jehova.+
30 Med egna händer skall han som Jehovas eldsoffer bära fram fettet+ tillsammans med bringan. Han skall bära fram det tillsammans med bringan för att vifta det fram och åter som ett viftoffer+ inför Jehova.
31 Och prästen skall bränna+ fettet på altaret, men bringan skall tillfalla Aron och hans söner.+
32 Och det högra lårstycket skall ni ge åt prästen som en helig andel+ av era gemenskapsoffer.
33 Den av Arons söner som frambär blodet av gemenskapsoffren och fettet, honom skall det högra lårstycket tillfalla som en andel.+
34 Ty viftoffersbringan+ och den heliga andelens lårstycke tar jag från Israels söner av deras gemenskapsoffer, och jag ger dem åt prästen Aron och hans söner, som en förordning till oöverskådlig tid, från Israels söner.
35 Detta var Arons prästerliga andel och hans söners prästerliga andel av Jehovas eldsoffer, på den dag då de fördes fram+ till att tjänstgöra som präster åt Jehova,
36 den andel som Jehova hade gett befallning om att ge dem på den dag då han smorde+ dem bland Israels söner. Det är en stadga till oöverskådlig tid för generation efter generation.’”+
37 Detta är lagen angående brännoffret,+ sädesoffret+ och syndoffret+ och skuldoffret+ och installationsoffret+ och gemenskapsoffret,+
38 så som Jehova hade befallt Mose på berget Sinai+ den dag då han befallde Israels söner att frambära sina offergåvor åt Jehova i Sinais vildmark.+
Fotnoter
^ El.: ”lovprisning”.
^ El.: ”tacksägelsens slaktoffer”.
^ ”en helig andel”. El.: ”en offergåva”, ”ett bidrag”, ”ett lyftoffer (hävoffer)”. Hebr.: terumạh.
^ El.: ”vederstyggligt”.
^ ”en människas”. Hebr.: ’adhạm, en människa, betraktad som en jordisk skapelse.
