3 Moseboken 24:1–23
24 Och Jehova talade vidare till Mose och sade:
2 ”Befall Israels söner att skaffa dig ren olja av stötta oliver till belysningen,+ så att lampan ständigt kan tändas.+
3 Utanför Vittnesbördets förhänge i mötestältet skall Aron ständigt ställa i ordning den, så att den lyser från kvällen till morgonen, inför Jehova. Det är en stadga till oöverskådlig tid i generation efter generation.
4 På lampstället+ av rent guld* skall han ständigt ställa i ordning lamporna+ inför Jehova.+
5 Och du skall ta fint mjöl och av det baka tolv ringformade kakor. Varje ringformad kaka skall innehålla två tiondels efa fint mjöl.
6 Och du skall lägga dem i två staplar, sex i varje stapel,+ på bordet av rent guld* inför Jehova.+
7 Och du skall lägga ren vịrak på varje stapel, och den skall tjäna som en påminnelsedel av brödet,+ ett eldsoffer åt Jehova.
8 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall han ständigt lägga det i ordning inför Jehova.+ Det är ett förbund till oöverskådlig tid med Israels söner.
9 Och det skall tillfalla Aron och hans söner,+ och de skall äta det på en helig plats,+ ty det är något högheligt för honom av Jehovas eldsoffer, som en förordning till oöverskådlig tid.”
10 Och en israelitisk kvinnas son, som emellertid var son till en egyptisk man,+ gick ut bland Israels söner, och israelitiskans son och en israelitisk man började slåss+ med varandra i lägret.
11 Och den israelitiska kvinnans son började skymfa Namnet*+ och nedkalla ont över det.+ Då förde de honom till Mose.+ För övrigt var hans mors namn Sẹlomit; hon var dotter till Dibri av Dans stam.
12 Och de satte honom i förvar+ tills de fick ett tydligt tillkännagivande från Jehovas mun.+
13 Då talade Jehova till Mose och sade:
14 ”Mannen som nedkallade ont över Namnet skall föras ut utanför lägret.+ Och alla som hörde honom skall lägga sina händer+ på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom.+
15 Och du skall tala till Israels söner och säga: ’Om en man nedkallar ont över sin Gud, så skall han svara för sin synd.
16 Den som skymfar Jehovas namn skall ovillkorligen dödas.+ Hela menigheten skall ovillkorligen stena honom. Såväl den bofaste främlingen som den infödde skall dödas när han skymfar Namnet.*+
17 Och om en man slår ihjäl någon som helst människosjäl,* skall han ovillkorligen dödas.+
18 Och den som slår ihjäl ett husdjurs själ skall ersätta den, själ för själ.+
19 Och om en man tillfogar sin landsman en skada, så skall man göra med honom alldeles som han själv har gjort:+
20 bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har tillfogat en människa skall tillfogas honom själv.+
21 Och den som slår ihjäl ett husdjur+ skall ersätta+ det, men den som slår ihjäl en människa skall dödas.+
22 Ett och samma rättsliga beslut skall gälla för er. Den bofaste främlingen skall vara som den infödde,+ ty jag är Jehova, er Gud.’”+
23 Därefter talade Mose till Israels söner, och mannen som hade nedkallat ont över Namnet förde de ut utanför lägret, och de stenade honom.+ Alltså gjorde Israels söner så som Jehova hade befallt Mose.
Fotnoter
^ Ordagr.: ”det rena lampstället”.
^ Ordagr.: ”det rena bordet”.
^ ”Namnet”. Hebr.: hashShẹm; dvs. namnet ”Jehova”, vilket framgår av v. 15, 16. Uttrycket användes i efterbiblisk tid i Mishna, t.ex. i Joma 3:8; 4:1, 2; 6:2. Man menar att soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) satte in ordet ”Namnet” i stället för ”Jehova” därför att de ville undvika uttrycket ”började skymfa Jehova”, som de ansåg vara direkt hädelse att använda.
^ ”Namnet”, Sam; M: ”ett namn”; LXXVg: ”Jehovas namn”.
^ El.: ”slår ihjäl (dödar) någon människa”. Lat.: percụsserit et occịderit họminem.
