2 Kungaboken 24:1–20
24 I hans dagar drog Nebukadnẹssar,+ Babylons* kung, upp, och Jehojạkim blev hans tjänare+ i tre år. Men han avföll och gjorde uppror mot honom.
2 Jehova sände då mot honom rövarskaror av kaldéer+ och rövarskaror av araméer* och rövarskaror av moabiter+ och rövarskaror av Ammons söner. Han sände dem mot Juda för att tillintetgöra det, i enlighet med det ord+ som Jehova hade talat genom sina tjänare profeterna.
3 Det var uteslutande på Jehovas befallning som detta skedde mot Juda, för att han skulle avlägsna+ det ur sin åsyn på grund av Manasses synder,+ enligt allt som han hade gjort,
4 och även på grund av det oskyldiga blod+ som han hade utgjutit, så att han fyllde Jerusalem med oskyldigt blod, och det ville Jehova inte förlåta.+
5 Och Jehojạkims+ historia i övrigt och allt vad han gjorde, om det står det ju skrivet i boken+ med Judas kungars historia.
6 Och Jehojạkim gick till vila hos sina förfäder;+ och hans son Jehojạkin blev kung i hans ställe.
7 Och Egyptens kung drog aldrig mer+ ut från sitt land,+ för Babylons kung hade tagit allt som hade tillhört Egyptens kung,+ från Egyptens regnflodsdal+ ända till floden Eufrat.+
8 Jehojạkin+ var arton år gammal när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem.+ Och hans mors namn var Nehụsta; hon var dotter till Ẹlnatan från Jerusalem.
9 Och han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, i enlighet med allt som hans far hade gjort.+
10 Vid den tiden drog Nebukadnẹssars, Babylons kungs, tjänare upp till Jerusalem, och staden kom under belägring.+
11 Nebukadnẹssar, Babylons kung, kom sedan till staden, medan hans tjänare belägrade den.+
12 Slutligen gick Jehojạkin, Judas kung, ut till Babylons kung,+ han tillsammans med sin mor+ och sina tjänare och sina furstar och sina hovfunktionärer; och Babylons kung tog honom till fånga under sitt åttonde+ år som kung.
13 Sedan förde han ut därifrån alla skatter i Jehovas hus och skatterna i kungens hus+ och högg alla de guldredskap+ i stycken som Salomo, Israels kung, hade gjort till Jehovas tempel, alldeles som Jehova hade sagt.
14 Och han förde hela Jerusalem och alla furstarna+ och alla de tappra, väldiga+ männen i landsflykt+ – 10 000 förde han i landsflykt – och likaså varje hantverkare+ och bålverksbyggare. Ingen lämnades kvar utom den ringa klassen+ av landets folk.
15 Så förde han Jehojạkin+ i landsflykt till Babylon;+ och kungens mor+ och kungens hustrur och hans hovfunktionärer+ och de främsta männen i landet förde han bort som landsflyktiga från Jerusalem till Babylon.
16 Och alla de tappra männen, 7 000, och hantverkarna och bålverksbyggarna, 1 000, alla de väldiga, krigförande männen, dem förde Babylons kung som landsflyktiga till Babylon.+
17 Vidare gjorde Babylons kung+ Jehojạkins* farbror Mattạnja+ till kung i hans ställe. Sedan ändrade han* hans namn till Sidkịa.+
18 Sidkịa*+ var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans mors namn var Hạmutal;+ hon var dotter till Jeremia* från Libna.
19 Och han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, i enlighet med allt som Jehojạkim hade gjort.+
20 Ty på grund av Jehovas vrede+ skedde detta i Jerusalem och i Juda, tills han hade kastat bort dem ur sin åsyn.+ Och Sidkịa gjorde uppror mot Babylons kung.+
Fotnoter
^ ”Babylons”, LXXVg; MSy: ”Babels”.
^ ”araméer”, M; LXXVg: ”syrier”; Sy: ”edoméer”.
^ Ordagr.: ”hans”.
^ El.: ”man”.
^ Betyder ”Jehova är rättfärdighet”. Hebr.: Tsidhqijạhu.
