2 Kungaboken 23:1–37
23 Kungen sände nu bud, och man samlade alla de äldste i Juda och Jerusalem hos honom.+
2 Därefter gick kungen upp till Jehovas hus, och alla män i Juda och alla invånare i Jerusalem följde honom, också prästerna+ och profeterna och allt folket, både små och stora;+ och han läste upp+ för dem alla orden i förbundsboken+ som hade blivit funnen i Jehovas hus.+
3 Och kungen stod vid pelaren+ och slöt nu det förbundet+ inför Jehova att de skulle följa+ Jehova och rätta sig efter hans bud+ och hans vittnesbörd*+ och hans stadgar+ av hela sitt hjärta+ och av hela sin själ+ genom att fullgöra detta förbunds ord, som stod skrivna i denna bok.+ Och allt folket trädde in i förbundet.+
4 Kungen befallde sedan översteprästen Hilkịa+ och prästerna närmast under honom och dörrvaktarna+ att föra ut ur Jehovas tempel alla de redskap som var gjorda åt Baal+ och åt den heliga pålen+ och åt himlens hela här.+ Sedan brände han upp dem utanför Jerusalem på Kidrons terrasser+ och förde stoftet av dem till Betel.+
5 Och han avsatte avgudaprästerna* som Judas kungar hade insatt för att de skulle frambära rökoffer på offerhöjderna i Judas städer och i Jerusalems omgivningar, och likaså dem som frambar rökoffer åt Baal,+ åt solen och åt månen och åt djurkretsens stjärnbilder och åt himlens hela här.+
6 Vidare förde han den heliga pålen+ ut ur Jehovas hus till Kidrons regnflodsdal utanför Jerusalem och brände upp den+ i Kidrons regnflodsdal och stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på folkets söners gravplats.+
7 Och han rev ner de hus som tillhörde de manliga tempelprostituerade+ som var i Jehovas hus, där kvinnorna vävde tälthelgedomar åt den heliga pålen.
8 Sedan förde han bort alla prästerna från Judas städer och gjorde offerhöjderna där prästerna hade framburit rökoffer otjänliga för tillbedjan, från Geba+ ända till Beershẹba,+ och han rev ner portarnas* offerhöjder som låg vid Josuas, stadsföreståndarens, portingång, till vänster när man kommer in* genom stadsporten.
9 Men prästerna+ vid offerhöjderna kom inte upp till Jehovas altare i Jerusalem, utan åt osyrat+ bröd bland sina bröder.
10 Och han gjorde Tofet,*+ som är i Hinnoms söners dal,*+ otjänligt för tillbedjan, för att ingen skulle låta sin son eller sin dotter gå genom eld+ åt Molek.+
11 Vidare såg han till att de hästar som Judas kungar hade gett åt solen inte mer fick gå in i Jehovas hus vid hovfunktionären Netan-Meleks matsal,+ som låg i pelargångarna, och solvagnarna+ brände han upp i eld.
12 Och de altaren som var på taket till Ahas takkammare+ och som Judas kungar hade gjort och de altaren+ som Manasse hade gjort på två förgårdar till Jehovas* hus rev kungen ner, och han krossade dem där* och kastade stoftet av dem i Kidrons regnflodsdal.
13 Och de offerhöjder som låg framför+ Jerusalem, de som var till höger* om Fördärvets berg* och som Salomo,+ Israels kung, hade byggt åt Ạshtoret,+ sidoniernas vämjelighet, och åt Kemosh,+ Moabs vämjelighet, och åt Milkom,+ Ammons söners avskyvärdhet, gjorde kungen otjänliga för tillbedjan.
14 Och han bröt sönder+ de heliga stoderna och högg ner de heliga pålarna, och platsen där de hade stått fyllde han med människoben.
15 Och även det altare som var i Betel,+ den offerhöjd som Jerọbeam,+ Nebats son, hade gjort, han som fick Israel att synda,+ även detta altare och offerhöjden rev han ner. Sedan brände han upp offerhöjden; han stötte sönder den till stoft* och brände upp den heliga pålen.
16 När Josịa* vände sig om fick han se gravplatserna som var där på berget. Då sände han bud och tog benen från gravplatserna och brände+ upp dem på altaret och gjorde det otjänligt för tillbedjan, i enlighet med Jehovas* ord+ som den sanne Gudens man hade kungjort,+ han som hade kungjort dessa ord.
17 Sedan sade han: ”Vad är det för en gravsten som jag ser där borta?” Då sade männen i staden till honom: ”Det är gudsmannens* gravplats,+ han som kom från Juda+ och kungjorde detta som du har gjort mot altaret i Betel.”+
18 Han sade då: ”Låt honom vila.+ Ingen får störa hans ben.” Då lät de hans ben vara kvar tillsammans med benen av den profet+ som hade kommit från Samaria.
19 Och alla offerhöjdernas hus,+ som var i Samarias städer+ och som Israels kungar+ hade byggt för att orsaka kränkning,*+ skaffade Josịa också bort, och han gjorde med dem på samma sätt som han hade gjort i Betel.+
20 Och alla offerhöjdernas präster+ som var där offrade han på altarna och brände människoben på dem.+ Därefter återvände han till Jerusalem.
21 Kungen befallde nu allt folket och sade: ”Fira Jehovas,* er Guds, påsk+ i enlighet med det som står skrivet i denna förbundsbok.”+
22 Ty en påsk som denna hade inte firats sedan de dagar då domarna dömde Israel,+ inte under alla Israels kungars och Judas kungars dagar.+
23 Men under kung Josịas artonde år firades denna Jehovas* påsk i Jerusalem.+
24 Och även de spiritistiska medierna+ och de spåkunniga+ och terafịmbilderna*+ och de smutsiga avgudarna+ och alla vämjeligheterna,+ som man kunde se i Judas land och i Jerusalem, skaffade Josịa bort, för att han skulle fullgöra lagens ord+ som stod skrivna i den bok+ som prästen Hilkịa hade funnit i Jehovas hus.+
25 Och före honom hade det inte funnits någon kung som han, som vände tillbaka+ till Jehova* av hela sitt hjärta och av hela sin själ+ och av hela sin handlingskraft, i enlighet med hela Moses lag; inte heller efter honom uppstod det någon som han.
26 Likväl vände Jehova* inte om från sin stora brinnande vrede, den vrede som hade blossat upp mot Juda+ på grund av alla de kränkningar varmed Manasse hade fått dem att kränka honom,+
27 utan Jehova* sade: ”Också Juda+ skall jag avlägsna ur min åsyn,+ alldeles som jag har avlägsnat Israel;+ och jag skall förkasta denna stad, Jerusalem, som jag har utvalt, och det hus om vilket jag har sagt: ’Mitt namn skall förbli där.’”+
28 Och Josịas historia i övrigt och allt vad han gjorde, om det står det ju skrivet i boken+ med Judas kungars historia.
29 I hans dagar drog farao Neko,+ Egyptens kung, upp till Assyriens* kung vid floden Eufrat,+ och kung Josịa drog då i väg för att möta honom,+ men han dödade honom+ vid Megịddo+ så snart han såg honom.
30 Så körde hans tjänare honom död i en vagn från Megịddo och förde honom till Jerusalem+ och begravde honom i hans grav. Sedan tog landets folk Jehoạhas,+ Josịas son, och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe.
31 Jehoạhas+ var tjugotre år gammal när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Och hans mors namn var Hạmutal;+ hon var dotter till Jeremia från Libna.
32 Och han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, i enlighet med allt som hans förfäder hade gjort.+
33 Och farao Neko+ slog honom i bojor+ i Ribla+ i Hamats land, för att han inte skulle regera* i Jerusalem, och pålade sedan landet böter,+ 100 talenter* silver+ och en talent guld.+
34 Vidare gjorde farao Neko Ẹljakim,+ Josịas son, till kung i hans far Josịas ställe och ändrade hans namn till Jehojạkim; men Jehoạhas tog han och förde till Egypten, och där dog han.+
35 Och silvret+ och guldet gav Jehojạkim åt farao. Men han beskattade+ landet för att kunna lämna ut silvret på faraos befallning. I överensstämmelse med den skatt+ som pålades var och en indrev han silvret och guldet från landets folk för att ge det åt farao Neko.
36 Jehojạkim+ var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem.+ Och hans mors namn var Sebịda; hon var dotter till Pedạja från Ruma.
37 Och han gjorde det som var ont+ i Jehovas ögon, i enlighet med allt som hans förfäder hade gjort.+
Fotnoter
^ El.: ”påminnelser”.
^ ”avgudaprästerna”. El.: ”prästerna åt de utländska gudarna”. Hebr.: hakkemarịm.
^ Möjligen: ”de bockliknande demonernas”, genom en rättelse av M. Se KBL, sid. 926; HAL, sid. 1250.
^ ”när man (en man) kommer in”, LXXLagarde.
^ ”Tofet”, M(hebr.: hatTọfeth)Vg; första stället där detta namn förekommer.
^ Enl. M; MmarginalLXXSyVg och många hebr. hss: ”Hinnoms sons dal”. Se Tillägg 4C.
^ Se Tillägg 1C, § 7.
^ ”han krossade dem där”, genom en rättelse av M.
^ Dvs. söder om, när man står vänd mot öster.
^ ”Fördärvets berg”. Hebr.: leHar-hamMashchịth. Dvs. Olivberget, i synnerhet dess sydligaste del, som också kallades Förargelsens berg.
^ ”rev han ner och krossade dess stenar och stötte sönder dem till stoft”, LXX.
^ ”Josia”. Hebr.: Jo’shijạhu, liksom i 22:1.
^ Se Tillägg 1C, § 7.
^ El.: ”den sanne Gudens mans”. Hebr.: ’ish-ha’Elohịm. Se Tillägg 1F.
^ ”för att orsaka kränkning”, M; LXXSyVg: ”för att kränka Jehova”.
^ Se Tillägg 1C, § 7.
^ Se Tillägg 1C, § 7.
^ Se Tillägg 1C, § 7.
^ Se Tillägg 1C, § 7.
^ Se Tillägg 1C, § 7.
^ ”Assyriens”, M; LXXVg: ”assyriernas”.
^ ”för att han inte skulle regera”, MmarginalTLXXVg; MSy: ”medan han regerade”.
^ Se Tillägg 8A.
