2 Kungaboken 18:1–37
18 Och under Hosẹas,+ Elahs sons, Israels kungs, tredje år blev Hiskia+ kung, han som var son till Ahas,+ Judas kung.
2 Han var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Och hans mors namn var Abi;* hon var dotter till Sakarja.+
3 Och han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon,+ i enlighet med allt som hans förfader David hade gjort.+
4 Han skaffade bort offerhöjderna+ och bröt sönder de heliga stoderna+ och högg ner den heliga+ pålen och krossade kopparormen+ som Mose hade gjort,+ ty ända till de dagarna hade Israels söner ständigt framburit rökoffer+ åt den, och man* kallade den kopparormsguden.*+
5 Han förtröstade på Jehova, Israels Gud,+ och ingen var som han bland alla Judas kungar efter honom,+ inte heller bland dem som hade varit före honom.+
6 Och han höll fast vid Jehova+ och vek inte av från honom, utan höll de bud som Jehova hade gett Mose befallning om.+
7 Och Jehova visade sig vara med honom.+ Han handlade med insikt vart han än drog ut;+ och han gjorde uppror mot Assyriens kung och tjänade honom inte.+
8 Han slog filistéerna+ ända till Gaza+ och områdena däromkring, från väktartorn+ ända till befästa städer.
9 Och under kung Hiskias* fjärde år, det vill säga Hosẹas,+ Elahs sons, Israels kungs, sjunde år, drog Salmanạssar,+ Assyriens kung, upp mot Samaria och belägrade staden.+
10 Och de intog den+ efter tre år; under Hiskias sjätte år, det vill säga Hosẹas, Israels kungs, nionde år, intogs Samaria.+
11 Assyriens+ kung förde därefter Israel i landsflykt+ till Assyrien och lät dem slå sig ner i Hala+ och i Habor+ vid floden Gosan och i medernas städer.+
12 Detta skedde därför att de inte lyssnade+ till Jehovas, sin Guds, röst, utan överträdde hans förbund,+ ja, allt vad Jehovas tjänare Mose+ hade befallt.+ De varken lyssnade till det eller handlade efter det.
13 Och under kung Hiskias fjortonde år drog Sanhẹrib,+ Assyriens kung,+ upp mot alla Judas befästa städer och erövrade dem.
14 Då sände Hiskia, Judas kung, bud till Assyriens kung i Lakis och lät säga: ”Jag har syndat. Vänd om och lämna mig i fred. Det du lägger på mig skall jag bära.”+ Assyriens kung pålade så Hiskia, Judas kung, att betala 300 talenter* silver+ och 30 talenter guld.
15 Därför lämnade Hiskia ut allt det silver som fanns i Jehovas hus+ och i skattkamrarna i kungens hus.+
16 Vid detta tillfälle högg Hiskia av dörrarna till Jehovas tempel*+ och dörrposterna som Hiskia, Judas kung, hade överdragit+ och gav dem åt Assyriens kung.
17 Från Lakis+ sände nu Assyriens kung+ i väg Tartan*+ och Rabsạris* och Rabsạke*+ med en väldig militärstyrka till kung Hiskia i Jerusalem, och de drog upp och kom till Jerusalem. När de hade dragit upp och kommit fram, stannade de vid den övre dammens vattenledning,+ som är vid landsvägen till tvättarefältet.+
18 Och de ropade på kungen, men då kom Ẹljakim,+ Hilkịas* son, som var satt över hushållet, ut till dem tillsammans med sekreteraren Shebna+ och upptecknaren Joa, Asafs son.
19 Rabsạke+ sade då till dem: ”Jag ber er, säg till Hiskia: ’Detta är vad den store kungen,+ Assyriens kung, har sagt: ”Vad är det för en tillförsikt som du har satt din förtröstan till?+
20 Du har sagt (men det är bara läppars ord): ’Jag vet råd+ och har styrka till att föra krig.’ Vem har du nu satt din förtröstan till, eftersom du har gjort uppror+ mot mig?
21 Se nu, du har satt din förtröstan till stödet av detta knäckta vassrör,+ Egypten.+ Om en man skulle stödja sig på det, skulle det tränga in i hans handflata och genomborra den. Så är farao,+ Egyptens kung, för alla som sätter sin förtröstan till honom.
22 Och ifall ni säger till mig: ’Det är Jehova,+ vår Gud, som vi har satt vår förtröstan till’,+ är det inte han vars offerhöjder+ och vars altaren Hiskia+ har skaffat bort, medan han säger till Juda och Jerusalem: ’Inför detta altare skall ni böja er ner i Jerusalem’?”’+
23 Så ingå nu ett vad+ med min herre, Assyriens kung, det ber jag, och låt mig ge dig 2 000 hästar för att se om du å din sida kan sätta ryttare på dem.+
24 Hur skulle du då kunna avvärja ett angrepp från en enda ståthållare bland de ringaste av min herres tjänare,+ när du å din sida sätter din förtröstan till Egypten i fråga om vagnar+ och ryttare?+
25 Är det nu utan bemyndigande från Jehova som jag har dragit upp mot denna plats för att fördärva den? Jehova har sagt till mig:+ ’Dra upp mot detta land och fördärva det.’”
26 Då sade Ẹljakim,+ Hilkịas son, och Shebna+ och Joa+ till Rabsạke:+ ”Var vänlig och tala till dina tjänare på arameiska,*+ för vi förstår det språket,* och tala inte till oss på judarnas språk*+ medan folket som är på muren hör på.”*
27 Men Rabsạke sade till dem: ”Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte till de män som sitter på muren och som kan bli tvungna att äta sin egen avföring+ och dricka sin egen urin – de likaväl som ni?”+
28 Och Rabsạke stod kvar och fortsatte att ropa med hög röst på judarnas språk,+ och han talade vidare och sade: ”Hör den store kungens,+ Assyriens kungs, ord.
29 Detta är vad kungen har sagt: ’Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte befria er ur min hand.+
30 Och låt inte Hiskia få er att förtrösta på Jehova,+ när han säger: ”Jehova skall helt visst befria+ oss, och denna stad skall inte ges i Assyriens kungs hand.”+
31 Lyssna inte till Hiskia, ty detta är vad Assyriens kung har sagt: ”Kapitulera för mig,* och kom ut till mig, och ät var och en av sin egen vinstock och var och en av sitt eget fikonträd+ och drick var och en vattnet ur sin egen cistern,+
32 tills jag kommer och tar er med till ett land likt ert eget land,+ ett land med brödsäd och nytt vin, ett land med bröd+ och vingårdar,+ ett land med oljerika olivträd och honung.+ Så får ni leva och slipper dö. Och lyssna inte till Hiskia, för han förleder er, när han säger: ’Jehova skall befria oss.’+
33 Har någon av nationernas gudar någonsin befriat+ sitt land ur Assyriens kungs hand?+
34 Var är Hamats+ och Arpads+ gudar? Var är Sefarvạjims,+ Henas+ och Ivas+ gudar? Har de befriat Samaria ur min hand?+
35 Vilken bland ländernas alla gudar har befriat sitt land ur min hand?+ Skulle då Jehova kunna befria Jerusalem ur min hand?”’”+
36 Men folket teg+ och svarade honom inte+ ett ord, för kungens bud löd: ”Ni skall inte svara honom.”+
37 Och Ẹljakim,+ Hilkịas son, som var satt över hushållet, och sekreteraren Shebna+ och upptecknaren Joa,+ Asafs son, kom till Hiskia med sina kläder sönderrivna+ och meddelade honom Rabsạkes ord.
Fotnoter
^ Ordagr.: ”han”.
^ El.: ”kopparormsavguden”. Se HAL, sid. 653. Hebr.: Nechushtạn, ”Nehustan”.
^ ”Hiskias”. Hebr.: Chizqijạhu, som i 16:20.
^ Se Tillägg 8A.
^ El.: ”befälhavaren”.
^ El.: ”överste (förste) hovfunktionären”.
^ El.: ”överste (förste) munskänken”.
^ Hilkia betyder ”min andel (del) är Jehova”. Hebr.: Chilqijạhu.
^ ”på arameiska”. Hebr.: ’aramịth; första stället där detta ord förekommer. Se Esr 4:7; Jes 36:11; Dan 2:4.
^ Ordagr.: ”ty hörare [är] vi”.
^ El.: ”och tala inte judiska med oss”. Första stället där uttrycket ”judarnas språk” el. ”judiska” (hebr.: jehudhịth) förekommer.
^ ”medan folket ... hör på”. Ordagr.: ”i öronen på folket ...”.
^ El.: ”Överlämna er åt mig”. Ordagr.: ”Gör tillsammans med mig en välsignelse [dvs. det som blir till välsignelse]”.
