2 Kungaboken 16:1–20
16 Under Pekas, Remạljas sons, sjuttonde år blev Ahas+ kung, han som var son till Jotam, Judas kung.
2 Ahas var tjugo år gammal när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Men han gjorde inte det som var rätt i Jehovas, sin Guds, ögon, så som hans förfader David hade gjort,+
3 utan vandrade på Israels kungars väg,+ och han lät till och med sin egen son gå genom eld,+ enligt avskyvärdheterna+ hos de nationer som Jehova hade drivit undan för Israels söner.
4 Och han frambar slaktoffer och rökoffer på offerhöjderna+ och på kullarna+ och under varje frodigt träd.+
5 Det var då som Resin,+ Arams kung, och Peka,+ Remạljas son, Israels kung, drog upp mot Jerusalem för att föra krig, och de belägrade Ahas, men de förmådde inte strida.+
6 På den tiden gav Resin, Arams kung, tillbaka Elat+ åt Edom,* och han drev undan judarna från Elat; och edoméerna* kom till Elat, och där bor de än i dag.
7 Ahas sände då budbärare till Tịglat-Pilẹser,+ Assyriens kung, och lät säga: ”Jag är din tjänare+ och din son. Kom upp och rädda+ mig från Arams kung och Israels kung, som reser sig mot mig.”
8 Och Ahas tog det silver och det guld som fanns i Jehovas hus och i skattkamrarna i kungens hus+ och skickade det som mutor+ till Assyriens kung.
9 Då lyssnade Assyriens kung till honom, och Assyriens kung drog upp mot Damaskus+ och intog staden+ och förde folket i landsflykt till Kir,+ och Resin+ dödade han.
10 Sedan drog kung Ahas+ i väg för att möta Tịglat-Pilẹser,+ Assyriens kung, i Damaskus, och han fick se det altare+ som fanns i Damaskus. Kung Ahas skickade då till prästen Urịja en ritning* av altaret och en modell av det som visade dess utförande i alla detaljer.+
11 Och prästen Urịja+ byggde altaret.+ I enlighet med allt som kung Ahas hade sänt bud om från Damaskus, så gjorde prästen Urịja det, innan kung Ahas kom från Damaskus.
12 När kungen kom från Damaskus, fick han se altaret; och kungen gick fram till altaret+ och frambar offer på det.+
13 Och han lät rök+ stiga upp från sitt brännoffer+ och sitt sädesoffer+ och utgöt sitt dryckesoffer+ och stänkte blodet av sina gemenskapsoffer på altaret.
14 Men kopparaltaret+ som stod inför Jehova förde han fram från dess plats framför huset, från platsen mellan sitt altare och Jehovas hus,+ och ställde det på norra sidan om sitt altare.
15 Kung Ahas befallde sedan prästen Urịja:+ ”Låt rök stiga upp från morgonens brännoffer på det stora altaret,+ likaså från kvällens sädesoffer+ och kungens brännoffer+ och hans sädesoffer och brännoffret för allt folket i landet samt deras sädesoffer och deras dryckesoffer; och allt blodet av brännoffer och allt blodet av ett slaktoffer skall du stänka på det. Vad kopparaltaret beträffar, är det något som jag får ta under övervägande.”
16 Och prästen Urịja+ gjorde i enlighet med allt som kung Ahas hade befallt.+
17 Vidare skar+ kung Ahas sönder sidoväggarna+ på karvagnarna+ och avlägsnade karen+ från dem, och havet+ tog han ner från koppartjurarna+ som stod under det och ställde det på en stenläggning.
18 Och det täckta utrymmet för sabbaten, som man hade byggt i huset, och kungens yttre ingång flyttade han från Jehovas hus på grund av Assyriens kung.
19 Och Ahas historia i övrigt, vad han gjorde, om det står det ju skrivet i boken+ med Judas kungars historia.
20 Ahas gick så till vila hos sina förfäder och blev begravd hos sina förfäder i Davidsstaden;+ och hans son Hiskia*+ blev kung i hans ställe.
Fotnoter
^ Här skall man uppenbarligen läsa ”Edom” i stället för ”Aram” (’Arạm).
^ Här skall man uppenbarligen läsa ”edoméerna” i stället för ”araméerna” (’aramịm).
^ El.: ”en avbildning”.
^ Betyder ”Jehova styrker”. Hebr.: Chizqijạhu.
