2 Kungaboken 12:1–21
12 Under Jẹhus+ sjunde år blev Jẹhoas+ kung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Och hans mors namn var Sibjah; hon var från Beershẹba.
2 Och Jẹhoas gjorde det som var rätt i Jehovas ögon så länge prästen Jehojạda undervisade honom.+
3 Men offerhöjderna försvann inte.+ Fortfarande frambar folket slaktoffer och rökoffer på offerhöjderna.
4 Och Jẹhoas sade till prästerna:+ ”Alla pengar* för de heliga offergåvorna+ som förs till Jehovas hus,+ de pengar som var och en värderas till,*+ de pengar som inkommer för själar efter det värde som bestäms för dem,+ alla pengar som någon av sitt hjärta manas att föra till Jehovas hus,+
5 dem skall prästerna ta emot, var och en av sina bekanta,+ och låt dem så reparera sprickorna i huset, varhelst det finns någon spricka.”+
6 Men i kung Jẹhoas tjugotredje år hade prästerna ännu inte reparerat sprickorna i huset.+
7 Då kallade kung Jẹhoas till sig prästen Jehojạda+ och de andra prästerna och sade till dem: ”Varför reparerar ni inte sprickorna i huset? Så ta nu inte emot mer pengar av era bekanta, utan ge dem till reparation av sprickorna i huset.”+
8 Då samtyckte prästerna till att inte ta emot mer pengar av folket och att inte reparera sprickorna i huset.
9 Prästen Jehojạda tog nu en kista*+ och borrade ett hål i locket och ställde den bredvid altaret, till höger när man kommer in i Jehovas hus, och där lade prästerna, dörrvaktarna,*+ alla pengar+ som fördes till Jehovas hus.
10 Och så snart de såg att det var mycket pengar i kistan, kom kungens sekreterare+ och översteprästen* upp, och de pengar som fanns i Jehovas hus knöt de in och räknade.+
11 Och de pengar som hade räknats upp överlämnade de till dem som utförde arbetet,+ de som var förordnade att ha tillsyn över Jehovas hus. De i sin tur betalade ut dem till hantverkarna som arbetade i trä och till byggnadsarbetarna som arbetade på Jehovas hus
12 och till murarna och till stenhuggarna+ och till köp av trävirke och huggen sten, för att reparera sprickorna i Jehovas hus, ja till alla utgifter för reparation av huset.
13 Men det gjordes inga silverkar för Jehovas hus, inga ljussläckare,+ skålar+ eller trumpeter,+ inget som helst föremål av guld eller föremål av silver för de pengar som fördes till Jehovas hus;+
14 ty man gav dem till dem som utförde arbetet, och de reparerade Jehovas hus för dem.+
15 Och man krävde inte räkenskap+ av de män som man överlämnade pengarna till för att de skulle ge dem åt dem som utförde arbetet,+ ty de fick arbeta på heder och tro.+
16 Men pengarna för skuldoffer+ och pengarna för syndoffer fördes inte till Jehovas hus. De tillföll prästerna.+
17 Det var då som Hạsael,+ Arams kung, drog upp och stred mot Gat+ och intog staden. Sedan vände Hạsael sitt ansikte+ mot Jerusalem för att dra dit upp.+
18 Då tog Jẹhoas, Judas kung, alla de heliga offergåvorna+ som hans förfäder Jehosạfat och Jẹhoram och Ahạsja, Judas kungar, hade helgat och sina egna heliga offergåvor och allt det guld som fanns bland skatterna i Jehovas hus och kungens hus och sände+ det till Hạsael, Arams kung. Då drog han bort från Jerusalem.
19 Och Jẹhoas* historia i övrigt och allt vad han gjorde, om det står det ju skrivet i boken+ med Judas kungars historia.
20 Hans tjänare+ reste sig emellertid och anstiftade en sammansvärjning+ och slog ihjäl Jẹhoas i Vallens*+ hus,+ vid vägen som går ner till Silla.
21 Och det var hans tjänare Jọsakar,* Sịmeats son, och Jehosạbad,+ Somers son, som slog ner honom, så att han dog. Så begravde man honom hos hans förfäder i Davidsstaden; och hans son Amạzja+ blev kung i hans ställe.
Fotnoter
^ Ordagr.: ”Allt silver”. Hebr.: kol kẹsef.
^ ”de pengar som var och en värderas till”, genom en rättelse av M i överensstämmelse med LXX; M: ”pengarna (silvret) från var och en som går förbi”.
^ El.: ”tröskelväktarna”. Ordagr.: ”tröskelns vaktare”.
^ El.: ”och den främste prästen”. Ordagr.: ”och den store (störste) prästen”. Hebr.: wehakkohẹn haggadhọ̄l.
^ Hebr.: Jō’ạsh; här, liksom i v. 1–7, 18, används kortformen av namnet Jehō’ạsh.
^ El.: ”Millos”. Hebr.: millọ’.
