2 Krönikeboken 1:1–17
1 Och Salomo, Davids son, stärktes i sin kungamakt,+ och Jehova, hans Gud, var med honom+ och gjorde honom övermåttan stor.+
2 Och Salomo uttalade en befallning till hela Israel, till anförarna för skarorna på tusen+ och för skarorna på hundra+ och till domarna+ och till alla hövdingarna i hela Israel,+ överhuvudena för fädernehusen.+
3 Sedan begav sig Salomo och hela församlingen* med honom till offerhöjden som var i Gịbeon,+ ty där var den sanne Gudens* mötestält,+ som Jehovas tjänare Mose+ hade gjort i vildmarken.
4 Men den sanne Gudens ark+ hade David fört upp från Kịrjat-Jẹarim+ till den plats som David hade gjort i ordning åt den,+ för han hade slagit upp ett tält åt den i Jerusalem.+
5 Och kopparaltaret,+ som Bẹsalel,+ son till Uri, son till Hur,+ hade gjort, hade ställts* framför Jehovas tältboning; och Salomo och församlingen vände sig som vanligt dit.
6 Salomo frambar offer där inför Jehova på kopparaltaret som hörde till mötestältet, och han offrade tusen brännoffer på det.+
7 Under den natten visade sig Gud för Salomo och sade till honom: ”Be om det du vill att jag skall ge dig.”+
8 Då sade Salomo till Gud: ”Du har visat min far David stor kärleksfull omtanke*+ och har gjort mig till kung i hans ställe.+
9 Låt nu, Jehova Gud, ditt löfte till min far David visa sig vara tillförlitligt,+ för du har själv gjort mig till kung+ över ett folk lika talrikt som stoftkornen på jorden.+
10 Ge mig nu vishet och kunskap,+ så att jag kan dra ut framför detta folk och så att jag kan dra in,+ för vem kan döma detta ditt stora folk?”+
11 Då sade Gud till Salomo: ”Eftersom detta har legat dig varmt om hjärtat+ och du inte har bett om rikedom, materiella ägodelar och ära eller deras själ* som hatar dig och du inte heller har bett om många levnadsdagar,+ utan du ber om vishet och kunskap för dig själv, så att du kan döma mitt folk som jag har gjort dig till kung över,+
12 blir visheten och kunskapen dig givna;+ också rikedom och materiella ägodelar och ära skall jag ge dig, såsom inga kungar före dig har haft+ och såsom ingen efter dig kommer att få.”+
13 Så begav sig Salomo från* offerhöjden som var i Gịbeon,+ från platsen framför mötestältet,+ till Jerusalem och fortsatte att regera över Israel.+
14 Och Salomo samlade vagnar och stridshästar,* så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 stridshästar,+ och han höll dem förlagda i vagnsstäderna+ och hos kungen i Jerusalem.
15 Kungen gjorde dessutom silver och guld lika vanligt i Jerusalem som sten;+ och cederträ gjorde han lika vanligt som sykomorträd+ i Shefẹla;*+ så mycket fanns det.
16 Och från Egypten importerade man hästar till Salomo,+ och skaran av kungens köpmän brukade hämta hästhjorden till bestämt pris.+
17 En vagn förde de upp från Egypten och importerade för 600 silverstycken och en häst för 150 silverstycken; och detsamma gällde för hettiternas alla kungar och Arams kungar.+ Det var genom deras förmedling som man företog importen.
Fotnoter
^ ”församlingen”. Hebr.: haqqahạl; grek.: hē ekklēsịa.
^ ”den sanne Gudens”. Hebr.: ha’Elohịm; grek.: tou theou; Sy: ”Jehovas”. Se Tillägg 1F.
^ Ordagr.: ”hade han (man) ställt”, M; många hebr. hss: ”var där”.
^ El.: ”stor lojal kärlek”.
^ ”själ”. El.: ”liv”.
^ ”från”, LXXVg.
^ El.: ”ryttare”.
^ El.: ”låglandet”.
