1 Samuelsboken 8:1–22

 Då Samuel blev gammal satte+ han sina söner till domare över Israel.  Och hans förstfödde sons namn var Joel+ och hans andre sons namn Abịa;+ de dömde i Beershẹba.  Men hans söner vandrade inte på hans vägar,+ utan de var böjda att jaga efter orätt vinning+ och tog mutor+ och vrängde rätten.+  Då samlades alla Israels äldste+ och kom till Samuel i Rama  och sade till honom: ”Se! Du har blivit gammal, och dina söner vandrar inte på dina vägar. Tillsätt nu en kung+ över oss till att döma oss, så som alla nationerna har.”  Men förslaget var ont i Samuels ögon, eftersom de hade sagt: ”Ge oss en kung till att döma oss”, och Samuel bad till Jehova.+  Då sade Jehova till Samuel:+ ”Lyssna till folkets röst i allt som de säger till dig;+ ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung+ över dem.  I överensstämmelse med alla sina gärningar som de har gjort från den dag då jag förde dem upp från Egypten+ ända till denna dag, i det att de ständigt har övergett mig+ och tjänat andra gudar,+ så gör de också mot dig.  Så lyssna nu till deras röst. Dock skall du allvarligt varna dem och tala om för dem vilka rättigheter den kung har som kommer att regera över dem.”+ 10  Så framförde Samuel alla Jehovas ord till folket som begärde en kung av honom. 11  Och han sade: ”Detta blir de rättigheter+ den kung har som kommer att regera över er: Era söner tar+ han och sätter dem på sina vagnar+ och bland sina ryttare,+ och några tvingas springa framför hans vagnar;+ 12  och några sätter han åt sig till anförare* över skaror på tusen+ och anförare över skaror på femtio,+ och några till att utföra hans plöjning+ och till att skörda hans skörd+ och till att göra hans krigsredskap+ och hans vagnsredskap.+ 13  Och era döttrar tar han till att blanda salvor och laga mat och baka bröd.+ 14  Och era åkrar och era vingårdar+ och era olivlundar,+ de bästa, tar han och ger åt sina tjänare. 15  Och av era sädesfält och av era vingårdar kräver han tionde+ och ger det åt sina hovfunktionärer+ och sina tjänare. 16  Och era tjänare och era tjänarinnor och era bästa hjordar* och era åsnor tar han och använder dem till sitt arbete.+ 17  Av era småboskapshjordar+ kräver han tionde, och själva blir ni tjänare åt honom. 18  Och på den dagen kommer ni att ropa högt på grund av er kung,+ som ni har utvalt åt er, men Jehova skall inte svara er på den dagen.”+ 19  Men folket vägrade att lyssna till Samuels röst+ och sade: ”Nej, en kung vill vi ha över oss. 20  Och vi, också vi, skall bli som alla nationerna,+ och vår kung skall döma oss och dra ut framför oss och utkämpa våra strider.” 21  Och Samuel lyssnade till folkets alla ord; därefter talade han dem för Jehovas öron.+ 22  Och Jehova sade sedan till Samuel: ”Lyssna till deras röst och låt en kung regera över dem.”+ Då sade Samuel till Israels män: ”Gå hem, var och en till sin stad.”

Fotnoter

Jfr noter till 2Mo 18:21.
”hjordar”, LXX; MSyVg: ”unga män”.