1 Samuelsboken 24:1–22
24 Och så snart Saul återvände efter att ha följt efter filistéerna+ kom man och rapporterade till honom och sade: ”Se! David är i En-Gedis vildmark.”+
2 Saul tog då 3 000 utvalda män+ ur hela Israel och drog i väg för att söka efter David+ och hans män på de kala klipporna där stenbockarna håller till.+
3 Så småningom kom han till fårfållorna av sten utmed vägen, och där var det en grotta. Då gick Saul in för att uträtta sina behov.*+ Men David och hans män satt i de bortersta delarna av grottan.+
4 Och Davids män sade till honom: ”Här är den dag på vilken Jehova säger till dig: ’Se! Jag ger din fiende i din hand,+ och du skall göra med honom så som det synes gott i dina ögon.’”+ Då steg David upp och skar i tysthet av fliken på Sauls ärmlösa överklädnad.
5 Men efteråt slog Davids hjärta honom,+ därför att han hade skurit av fliken på den ärmlösa överklädnaden* som tillhörde Saul.
6 Och han sade till sina män: ”Det är otänkbart för mig, med hänsyn till Jehovas ståndpunkt, att jag skulle göra detta mot min herre, mot Jehovas smorde,*+ att jag skulle sträcka ut min hand mot honom; han är ju Jehovas smorde.”+
7 Så skingrade David sina män med dessa ord, och han tillät dem inte att resa sig mot Saul.+ Men Saul steg upp och gick ut ur grottan och fortsatte på sin väg.
8 Därefter steg David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul och sade: ”Min herre+ kung!” Då såg sig Saul tillbaka, och David bugade sig djupt med ansiktet mot jorden+ och kastade sig ner.
9 Och David sade vidare till Saul: ”Varför lyssnar du till människors ord,+ när man säger: ’Se! David söker din olycka’?
10 Se, den här dagen har du med egna ögon sett hur Jehova gav dig i min hand i grottan i dag; och man sade att jag skulle dräpa+ dig, men jag skonade dig och sade: ’Jag sträcker inte ut min hand mot min herre; han är ju Jehovas smorde.’+
11 Och, min fader,+ se, ja, se fliken av din ärmlösa överklädnad som jag har i handen. Jag skar nämligen av fliken på din ärmlösa överklädnad, men jag dräpte dig inte. Vet och se att det varken är något ont+ eller något uppror i min hand, och jag har inte syndat mot dig, medan du däremot ligger på lur efter min själ för att ta bort den.+
12 Må Jehova döma mellan mig och dig;+ och Jehova skall hämnas+ mig på dig, men min egen hand skall inte komma över dig.+
13 Alldeles som de gamles ordspråk säger: ’Från de ondskefulla utgår ondska’,+ men min egen hand skall inte komma över dig.
14 Efter vem har Israels kung dragit ut? Efter vem jagar du? Efter en död hund?+ Efter en enda loppa?+
15 Men Jehova skall vara domare, och han skall döma mellan mig och dig, och han kommer att se, och han kommer att föra rättssaken+ åt mig och döma mig fri från din hand.”
16 Och i det ögonblick då David hade slutat att tala dessa ord till Saul sade Saul: ”Är det här din röst, min son David?”+ Saul höjde då upp sin röst och började gråta.+
17 Och han sade till David: ”Du är rättfärdigare än jag,+ för det är du som har gjort gott mot mig,+ och det är jag som har gjort ont mot dig.
18 Och du har i dag talat om det goda som du har gjort i förbindelse med mig, om hur Jehova utlämnade mig i din hand+ och du likväl inte dräpte mig.
19 Om nu en man träffar på sin fiende, skickar han då i väg honom på en god väg?+ Jehova skall löna dig med gott+ för vad du har gjort mot mig i dag.
20 Och nu, se, jag vet att du helt visst skall härska som kung+ och att det är i din hand som Israels kungadöme skall bestå.
21 Så lova mig nu med ed vid Jehova+ att du inte utrotar mina efterkommande och att du inte utplånar mitt namn ur min fars hus.”+
22 David lovade då Saul detta med ed, och sedan gick Saul till sitt hem.+ Men David och hans män gick upp till bergfästet.+
Fotnoter
^ Ordagr.: ”för att täcka över sina fötter”.
^ ”fliken på den ärmlösa överklädnaden”, TLXXSyVg och 8 hebr. hss; M: ”fliken”.
^ ”mot min herre, mot ... smorde”. Hebr.: la’dhonị limshịach; grek.: tōi kyrịōi mou tōi khristōi; syr.: lemari lamshicheh; lat.: dọmino mẹo chrịsto.
