1 Samuelsboken 16:1–23

16  Slutligen sade Jehova till Samuel: ”Hur länge kommer du att sörja över Saul?+ Jag har ju förkastat honom, så att han inte skall härska som kung över Israel.+ Fyll ditt horn med olja+ och ge dig av. Jag sänder dig till betlehemiten Ịsai,+ för jag har utsett en kung åt mig bland hans söner.”+  Men Samuel sade: ”Hur skulle jag kunna gå? Så snart Saul får höra det dräper han mig.”+ Men Jehova sade vidare: ”Ta med dig* en kviga av nötboskapen och säg: ’Det är för att offra åt Jehova som jag har kommit.’+  Och du skall inbjuda Ịsai till slaktoffret; sedan låter jag dig veta vad du skall göra,+ och du skall smörja+ åt mig den som jag anger för dig.”  Och Samuel gjorde som Jehova hade sagt. När han kom till Betlehem,+ började de äldste i staden skälva+ då de mötte honom, och de sade: ”Betyder din ankomst frid?”+  Då sade han: ”Den betyder frid. Det är för att offra åt Jehova som jag har kommit. Helga+ er och kom med mig till slaktoffret.” Och han helgade Ịsai och hans söner och inbjöd dem till slaktoffret.  Och när de kom in och han fick se Ẹliab,+ sade han genast: ”Sannerligen, inför Jehova står hans smorde.”*  Men Jehova sade till Samuel: ”Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt,+ för jag har förkastat honom. Gud ser* nämligen inte som människan ser,+ ty människan ser det som är synligt för ögonen,*+ men Jehova ser hur hjärtat+ är.”*  Sedan kallade Ịsai på Abinạdab+ och lät honom gå förbi inför Samuel, men han sade: ”Inte heller honom har Jehova utvalt.”  Därefter lät Ịsai Sammah+ gå förbi, men han sade: ”Inte heller honom har Jehova utvalt.” 10  Så lät Ịsai sju av sina söner gå förbi inför Samuel; ändå sade Samuel till Ịsai: ”Jehova har inte utvalt någon av dessa.” 11  Slutligen sade Samuel till Ịsai: ”Är detta alla pojkarna?” Då sade han: ”Den yngste har hittills inte tagits med,+ och se, han vallar fåren.”+ Då sade Samuel till Ịsai: ”Sänd bud och hämta honom, för vi sätter oss inte till bords förrän han har kommit hit.” 12  Så sände han bud och lät hämta honom. Och han var rödlätt,+ en ung man med* vackra ögon och skönt utseende. Sedan sade Jehova: ”Res dig och smörj honom, för han är det!”+ 13  Då tog Samuel oljehornet+ och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Jehovas ande verkade på David alltifrån den dagen.+ Senare bröt Samuel upp och gav sig i väg till Rama.+ 14  Men Jehovas ande vek+ ifrån Saul, och en ond ande+ från Jehova injagade förfäran hos honom. 15  Sauls tjänare sade då till honom: ”Se, det är ju en ond ande från Gud* som injagar förfäran hos dig. 16  Vi ber dig, du vår herre, befall dina tjänare som står inför dig att de söker efter en man som är skicklig+ att spela på lyra.+ Och när den onda anden från Gud kommer över dig, skall han spela, och så skall det bli bättre med dig.” 17  Då sade Saul till sina tjänare: ”Jag ber er, utse åt mig en man som är duktig att spela och för honom till mig.”+ 18  Och en av tjänarna svarade då och sade: ”Se! Jag har sett att en son till betlehemiten Ịsai är skicklig att spela,+ och han är en tapper, väldig man+ och en krigsman+ och en begåvad talare+ och en välbyggd man,+ och Jehova är med honom.”+ 19  Då sände Saul budbärare till Ịsai och lät säga: ”Sänd till mig din son David, som är hos småboskapen.”+ 20  Ịsai tog då en åsna, bröd och en skinnlägel+ vin och en killing av getterna och skickade det till Saul genom sin son Davids förmedling.+ 21  Så kom David till Saul och stod till hans tjänst;*+ och han fick honom mycket kär, och han blev hans vapendragare.+ 22  Saul sände därför bud till Ịsai och lät säga: ”Jag ber dig, låt David fortsätta att stå till min tjänst, för han har funnit ynnest för mina ögon.” 23  Och när Guds ande kom över Saul, tog David lyran och spelade; och Saul fick lindring, och det blev bättre med honom, och den onda anden vek ifrån honom.+

Fotnoter

”med dig”. Ordagr.: ”i din hand”.
”hans smorde”. Hebr.: meshichọ̄; grek.: khristọs autou; syr.: meshicheh; lat.: chrịstus ẹius.
”Gud ser”, LXX; saknas i M.
Ordagr.: ”ser med hänsyn till ögonen”.
Ordagr.: ”ser med hänsyn till hjärtat”.
”en ung man med”, om man i M ändrar från עִם (‛im, ”tillsammans med”) till עֶלֶם (‛ẹlem, ”ung man”). Jfr 17:56; 20:22.
”Gud”, MVg; LXX: ”Jehova”.
Ordagr.: ”och blev stående inför honom”, dvs. för att betjäna honom.