1 Samuelsboken 10:1–27

10  Samuel tog sedan flaskan+ med olja och hällde ut den över hans huvud och kysste+ honom och sade: ”Är det inte för att Jehova* har smort dig till ledare+ för sin arvedel?+  När du går ifrån mig i dag, kommer du att träffa på två män strax intill Rakels grav+ på Benjamins område vid Selsa, och de kommer att säga till dig: ’Åsninnorna som du gick för att leta efter har blivit funna, så nu har din far övergett saken med åsninnorna,+ men han är orolig för er och säger: ”Vad skall jag göra för min son?”’+  Och du skall gå vidare därifrån, ännu längre, och komma ända till Tabors stora träd, och där skall tre män som är på väg upp till den sanne Guden i Betel+ träffa på dig; en bär tre killingar+ och en bär tre runda bröd+ och en bär en stor kruka vin.+  Och de kommer att fråga om det står väl till med dig+ och ge dig två bröd, och du skall ta emot dem av deras hand.  Sedan kommer du till den sanne Gudens+ kulle, där det finns en garnison+ av filistéer. Och när du kommer dit till staden, möter du en grupp profeter,+ som kommer ner från offerhöjden,+ med harpa+ och tamburin+ och flöjt+ och lyra framför sig,+ medan de talar som profeter.  Och Jehovas ande+ skall börja verka på dig, och du skall tala som en profet+ tillsammans med dem och bli förvandlad till en annan människa.  Och när dessa tecken+ inträffar för dig, gör då vad din hand finner möjligt,+ ty den sanne Guden är med dig.+  Och du skall gå före mig ner till Gilgal;+ och se, jag kommer ner till dig för att offra brännoffer, för att frambära gemenskapsoffer.+ Sju+ dagar skall du vänta, tills jag kommer till dig och låter dig veta vad du skall göra.”  Och så snart han vände ryggen till för att gå ifrån Samuel förändrade Gud hans hjärta till ett annat;+ och alla dessa tecken+ inträffade samma dag. 10  Så gick de därifrån till kullen, och se, det kom en grupp profeter honom till mötes; genast började Guds ande verka på honom,+ och han började tala som en profet+ mitt ibland dem. 11  Och när alla som förut kände honom fick se honom – se, han profeterade tillsammans med profeterna – sade de till varandra: ”Vad är det som har hänt med Kis son? Är också Saul bland profeterna?”+ 12  Då svarade en man därifrån och sade: ”Men vem är deras fader?” Därför har det blivit ett ordspråk:+ ”Är också Saul bland profeterna?” 13  Så småningom slutade han att tala som en profet och kom till offerhöjden. 14  Senare sade Sauls farbror till honom och till hans medhjälpare: ”Vart gick ni?” Då sade han: ”För att leta efter åsninnorna,+ och vi gick vidare för att se efter, men de var inte där. Så kom vi till Samuel.” 15  Då sade Sauls farbror: ”Tala om för mig, det ber jag dig: Vad sade Samuel till er?” 16  Saul sade då till sin farbror: ”Han talade tydligt om för oss att åsninnorna hade blivit funna.” Men det som gällde kungamakten, som Samuel hade talat om, det berättade han inget om för honom.+ 17  Och Samuel kallade samman folket inför Jehova i Mispa+ 18  och sade till Israels söner: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt:+ ’Det var jag som förde Israel upp från Egypten och befriade er ur Egyptens hand+ och ur alla de kungarikens hand som förtryckte er.+ 19  Men ni har i dag förkastat er Gud,+ som räddade er ur alla era olyckor och trångmål, och ni har sagt: ”Nej, utan* en kung skall du sätta över oss.” Så ställ nu upp er inför Jehova efter era stammar+ och efter era tusenden.’”* 20  Samuel lät så alla Israels stammar gå fram,+ och Benjamins stam pekades ut.*+ 21  Sedan lät han Benjamins stam gå fram efter dess släkter, och matriternas släkt pekades ut.*+ Slutligen pekades Saul, Kis son, ut.+ Och de sökte efter honom, men de kunde inte finna honom. 22  Därför frågade+ de Jehova på nytt: ”Har mannen kommit hit ännu?” Då sade Jehova: ”Se, han gömmer sig+ bland packningen.” 23  Då sprang de dit och hämtade honom. När han ställde sig mitt ibland folket, var han längre än allt det övriga folket, som bara nådde honom till skuldrorna.+ 24  Sedan sade Samuel till allt folket: ”Har ni sett den som Jehova har utvalt,+ att det inte finns någon som han bland allt folket?” Och allt folket ropade högt och sade: ”Leve kungen!”+ 25  Därefter talade Samuel till folket om de rättigheter som skulle tillkomma kungamakten+ och upptecknade det i en bok och lade ner den inför Jehova. Sedan skickade Samuel i väg allt folket, var och en till sitt hus. 26  Också Saul gick till sitt hus, till Gịbea,+ och de tappra män vilkas hjärta Gud hade rört gick då med honom.+ 27  Men oduglingarna+ sade: ”Hur kan den här rädda oss?”+ Alltså föraktade+ de honom och bar inte fram någon gåva till honom.+ Men han förblev som en som har blivit stum.*+

Fotnoter

Här kan den hebr. avskrivaren ha utelämnat något av texten (p.g.a. homoeoteleuton, dvs. ordens ljudlikhet i slutet av två satser). LXX: ”Har inte Jehova smort dig till ledare för sitt folk, för Israel? Och du skall härska över Jehovas folk, och du skall rädda dem ur deras fienders hand runt omkring. Och detta skall vara tecknet för dig på att Jehova”. Vgc har liknande lydelse.
El.: ”era stammars underavdelningar”.
”ni har sagt: ’Nej, utan’”, LXXSyVg och 35 hebr. hss; M: ”ni har sagt till honom: ’Men’”.
El.: ”togs (valdes) ut”, dvs. genom lottkastning.
LXX tillägger: ”och de för (förde) fram matriternas släkt, man efter man”.
”Men han förblev som en som har blivit stum”, M; genom en texträttelse i överensstämmelse med LXX: ”Och det skedde omkring en månad senare”. I LXX börjar kap. 11 med dessa ord.