1 Kungaboken 9:1–28

 Så snart Salomo nu var färdig med att bygga Jehovas hus+ och kungens hus,+ ja, allt som Salomo hade längtat efter och som han hade funnit behag i att göra,+  visade sig Jehova för Salomo en andra gång, liksom han hade visat sig för honom i Gịbeon.+  Och Jehova sade till honom: ”Jag har hört din bön+ och din begäran om ynnest som du har framburit inför mig. Jag har helgat+ detta hus, som du har byggt, genom att där fästa mitt namn+ till oöverskådlig tid; och mina ögon+ och mitt hjärta skall alltid vara där.+  Och du själv, om du vandrar+ inför mig, alldeles som din far David+ vandrade, med ostraffligt*+ hjärta och i rättrådighet,+ genom att göra i enlighet med allt som jag har befallt dig,+ och om du rättar dig efter mina förordningar+ och mina rättsliga beslut,+  då skall jag upprätthålla ditt kungadömes tron över Israel till oöverskådlig tid,* alldeles som jag lovade din far David, när jag sade: ’Det skall aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron.’+  Om ni och era söner vänder er bort och inte följer mig+ och inte håller mina bud och mina stadgar som jag har förelagt er, utan går bort och tjänar andra gudar+ och böjer er ner för dem,*  då skall jag utrota Israel från den mark som jag har gett åt dem;+ och det hus som jag har helgat åt mitt namn skall jag kasta bort* från mitt ansikte,+ och Israel skall bli till ett ordspråk+ och till ett smädeord bland alla folk.  Och detta hus skall bli en ruinhög.*+ Var och en som går förbi det skall stirra i förundran+ och vissla och säga: ’Varför har Jehova gjort så mot detta land och detta hus?’+  Och man skall säga: ’Därför att de övergav Jehova, sin Gud, som hade fört deras förfäder ut ur Egyptens land,+ och höll sig till andra gudar+ och böjde sig ner för dem och tjänade dem. Det är därför Jehova har låtit hela denna olycka komma över dem.’”+ 10  Och vid slutet av de tjugo år det tog för Salomo att bygga de två husen, Jehovas hus+ och kungens hus,+ 11  gav kung Salomo åt Hiram,+ kungen i Tyros, tjugo städer i landet Galileen.*+ Hiram hade nämligen bistått Salomo+ med cederstockar och stockar av enträd och med guld, så mycket han önskade.+ 12  Hiram drog därför ut från Tyros för att se på de städer som Salomo hade gett honom, men han blev inte nöjd med dem.+ 13  Så han sade: ”Vad är detta för städer som du har gett mig, min broder?” Och de kom att kallas Kabuls land,* som de heter än i dag. 14  Och Hiram skickade 120 talenter* guld till kungen.+ 15  Så förhöll det sig nu med dem som var utskrivna till tvångsarbete+ och som kung Salomo kallade in för att bygga Jehovas hus+ och sitt eget hus och Vallen*+ och Jerusalems mur+ och Hasor+ och Megịddo+ och Geser.+ 16  (Farao, Egyptens kung, hade dragit upp och intagit Geser och bränt upp staden i eld, och de kanaanéer+ som bodde där hade han dräpt. Så gav han staden som avskedsgåva åt sin dotter,+ Salomos hustru.) 17  Och Salomo byggde nu Geser och Nedre Bet-Horon+ 18  och Bạalat+ och Tamar* i vildmarken, i landet, 19  och alla förrådsstäderna,+ som tillhörde Salomo, och vagnsstäderna+ och städerna åt ryttarna och det som var åtråvärt för Salomo+ och som han hade längtat efter att bygga i Jerusalem och på Libanon och i hela det land som han hade herravälde över. 20  Och allt det folk som var kvar av amoréerna,+ hettiterna,+ perisséerna,+ hivéerna+ och jebuséerna,+ vilka inte hörde till Israels söner+ 21  deras söner, som hade blivit kvar efter dem i landet och som Israels söner inte hade förmått viga åt tillintetgörelse,+ dem kallade Salomo in till tvångsarbete som slavar, vilket de utför än i dag.+ 22  Men av Israels söner gjorde Salomo ingen till slav;+ de var nämligen krigare och hans tjänare och hans furstar och hans adjutanter och anförare för hans vagnförare och för hans ryttare.+ 23  Detta var överfogdarna som var satta över Salomos arbete, 550 man; de var förmän för folket som utförde arbetet.+ 24  Men faraos dotter+ kom upp från Davidsstaden+ till sitt eget hus, det som han hade byggt åt henne. Det var då han byggde Vallen.+ 25  Och tre+ gånger om året offrade Salomo brännoffer och gemenskapsoffer på det altare som han hade byggt åt Jehova,+ och man frambar rökoffer* på det altare+ som var inför Jehova; och han fullbordade huset.+ 26  Och kung Salomo byggde en flotta i Esjon-Geber,+ som ligger vid Elot+ på stranden av Röda havet i Edoms land.+ 27  Och Hiram brukade skicka sina tjänare,+ sjömän* som kände havet, med flottan tillsammans med Salomos tjänare. 28  Och de for till Ofir+ och hämtade därifrån 420 talenter* guld+ och förde det till kung Salomo.

Fotnoter

El.: ”ärligt (redligt)”.
”till oöverskådlig tid”. El.: ”för evigt”.
El.: ”och tillber dem”.
”kasta bort”, TLXXVg och 2Kr 7:20; M: ”sända bort”.
”en ruinhög”, genom en texträttelse i överensstämmelse med SyIt; M: ”högt upphöjt”, ”mycket framträdande (iögonenfallande)”.
El.: ”i kretsens (områdets) land”. Hebr.: be’ẹrets hagGalịl; grek.: en tēi gēi tēi Galilaiai; lat.: in tẹrra Galilẹae. ”Galileen” blev senare benämning på den romerska provinsen norr om Samarien.
”Kabuls land”. El.: ”landet som är som (så gott som) ingenting”; el. möjligen: ”det fjättrade landet”.
Se Tillägg 8A.
Vallen”. El.: ”Millo”. Ordagr.: ”utfyllnaden [av jord]”. Hebr.: hammillọ̄’. Möjligen ett mindre fästningsverk, ett citadell.
”Tadmor”, MmarginalSy (se 2Kr 8:4); Vg: ”Palmyra”.
”man frambar rökoffer”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
Ordagr.: ”skeppens män”.
Se Tillägg 8A.