1 Kungaboken 17:1–24
17 Och tisbiten Elia*+ från Tisbe* i Gịlead+ sade till Ahab: ”Så sant Jehova, Israels Gud, lever,+ inför vars ansikte jag står,*+ det skall under dessa år varken falla dagg eller regn+ annat än på mitt ords befallning!”+
2 Jehovas ord+ kom nu till honom, och det löd:
3 ”Gå bort härifrån, och ta vägen österut och göm+ dig i Kerits regnflodsdal öster om Jordan.
4 Och du skall dricka av regnfloden,+ och jag skall befalla korparna+ att förse dig med mat där.”+
5 Då gick han i väg och gjorde enligt Jehovas ord,+ och han gick bort och slog sig ner vid Kerits regnflodsdal öster om* Jordan.
6 Och korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack av regnfloden.+
7 Men efter en tid blev regnflodsdalen torr,+ därför att det inte hade fallit något regn i landet.
8 Jehovas ord kom nu till honom, och det löd:+
9 ”Bryt upp och gå till Sạrefat,+ som hör till Sidon, och bo där. Se! Jag skall befalla en kvinna där, en änka, att förse dig med mat.”
10 Så bröt han upp och gick till Sạrefat och kom till ingången till staden; och se, där var en kvinna, en änka, som höll på att samla ihop pinnar till ved. Då ropade han till henne och sade: ”Var snäll och hämta lite vatten åt mig i ett kärl, så att jag får dricka.”+
11 När hon gick för att hämta det ropade han till henne och sade: ”Var snäll och ta med en bit bröd+ åt mig.”
12 Då sade hon: ”Så sant Jehova, din Gud, lever,+ jag har inte en brödkaka,*+ bara en handfull+ mjöl i den stora krukan och lite olja+ i den lilla krukan; och se, jag håller på att samla ihop några få* vedpinnar, och jag skall gå in och laga till något åt mig själv och min son, och så skall vi äta det och dö.”+
13 Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd.+ Gå in och gör som du har sagt. Men laga först till åt mig en liten rund kaka av det som är där+ och bär ut den till mig. Sedan kan du laga till något åt dig själv och din son.
14 Ty detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Den stora krukan med mjöl skall inte bli tom, och den lilla krukan med olja skall inte sina fram till den dag då Jehova ger regn över jordens yta.’”+
15 Då gick hon i väg och gjorde som Elia hade sagt, och hon hade nu något att äta, hon och han och hennes hushåll, i många dagar.+
16 Den stora krukan med mjöl blev inte tom, och den lilla krukan med olja sinade inte,+ enligt det ord som Jehova hade talat genom Elia.
17 Och en tid därefter skedde det att sonen till kvinnan som ägde huset blev sjuk, och hans sjukdom blev så allvarlig att han till slut upphörde att andas.+
18 Då sade hon till Elia: ”Vad har jag med dig att göra,*+ du den sanne Gudens man? Du har kommit till mig för att påminna mig om min missgärning+ och för att döda min son.”
19 Men han sade till henne:* ”Ge mig din son.” Sedan tog han honom ur hennes famn och bar upp honom till takkammaren+ där han bodde och lade honom på sin egen vilobädd.+
20 Och han ropade till Jehova och sade: ”Jehova, min Gud,+ måste du också låta olycka komma över denna änka, som jag bor hos som främling, genom att döda hennes son?”
21 Och sedan sträckte han sig över barnet+ tre gånger och ropade till Jehova och sade: ”Jehova, min Gud, jag ber dig, låt detta barns själ+ komma tillbaka i honom.”
22 Slutligen lyssnade Jehova till Elias röst,+ så att barnets själ kom tillbaka i honom, och han fick liv.+
23 Elia tog nu barnet och bar ner honom från takkammaren in i huset och gav honom åt hans mor. Och Elia sade: ”Se, din son lever.”+
24 Då sade kvinnan till Elia: ”Nu vet jag verkligen att du är en Guds man*+ och att Jehovas ord i din mun är sanning.”*+
Fotnoter
^ El.: ”han vars tjänare jag är”.
^ ”från Tisbe”, LXX och genom en rättelse av M; MSyVg: ”bland (från) dem som (tillfälligt) bodde”.
^ Betyder ”min Gud är Jehova”. Hebr.: ’Elijạhu; LXX: ”Eliu”; Vgc: ”Elias”.
^ ”öster om”. Ordagr.: ”framför”.
^ ”några få”. Ordagr.: ”två”.
^ El.: ”jag har inget förråd att gå till”.
^ Ordagr.: ”Vad [är det] för mig och för dig [...?]”. Ett hebr. idiom; ett avvisande sätt att fråga på. Se Tillägg 7B.
^ ”Men Elia sade till kvinnan”, LXX.
^ El.: ”en gudsman”.
^ El.: ”sant”. Hebr.: ’emẹth.