1 Kungaboken 13:1–34
13 Och se, det var en gudsman*+ som genom Jehovas ord+ hade kommit från Juda till Betel, medan Jerọbeam stod vid altaret+ för att frambära rökoffer.+
2 Då ropade han mot altaret genom Jehovas ord och sade: ”Altare, altare, detta är vad Jehova har sagt: ’Se! En son, född åt Davids hus, vilkens namn är Josịa!+ Och på dig skall han offra offerhöjdernas präster som frambär rökoffer på dig, ja, människoben skall han* bränna upp på dig.’”+
3 Och han gav ett förebud+ den dagen och sade: ”Detta är det förebud om vilket Jehova har talat: Se! Altaret skall rämna, och fettaskan som är på det skall spillas ut.”
4 Och så snart kungen hörde de ord som den sanne Gudens man* hade ropat mot altaret i Betel, sträckte Jerọbeam ut sin hand från altaret och sade: ”Grip honom!”+ Men handen som han hade sträckt ut mot honom förtorkade, och han kunde inte dra den tillbaka till sig.+
5 Och altaret rämnade, så att fettaskan spilldes ut från altaret, enligt det förebud som den sanne Gudens man hade gett genom Jehovas ord.+
6 Kungen tog nu till orda och sade till den sanne Gudens man: ”Jag ber dig, blidka Jehovas, din Guds, ansikte och be till förmån för mig, så att jag kan få min hand återställd.”+ Då blidkade+ den sanne Gudens man Jehovas ansikte, så att kungen fick sin hand återställd, och den var som förut.+
7 Och kungen sade vidare till den sanne Gudens man: ”Kom med mig hem och styrk dig,+ och låt mig ge dig en gåva.”+
8 Men den sanne Gudens man sade till kungen: ”Om du så gav mig hälften av ditt hus,+ skulle jag inte komma med dig+ och äta bröd eller dricka vatten på den här platsen.
9 Ty så blev jag befalld genom Jehovas ord: ’Du skall inte äta bröd+ och inte dricka vatten, och du skall inte återvända den väg du kom.’”
10 Och så gick han en annan väg och återvände inte den väg han hade kommit till Betel.
11 I Betel bodde en gammal profet,+ och hans söner* kom nu och berättade för honom om allt vad den sanne Gudens man hade utfört i Betel den dagen och de ord som han hade talat till kungen; detta berättade de för sin far.
12 Då sade deras far till dem: ”Vilken väg gick han?” Så visade hans söner honom den väg som den sanne Gudens man hade gått, han som hade kommit från Juda.
13 Han sade nu till sina söner: ”Sadla åsnan åt mig.” Då sadlade de åsnan+ åt honom, och han red i väg på den.
14 Och han gav sig av efter den sanne Gudens man och fann honom sittande under det stora trädet.+ Då sade han till honom: ”Är du den sanne Gudens man som har kommit från Juda?”+ Han sade: ”Ja, det är jag.”
15 Och han sade vidare till honom: ”Kom med mig hem och ät bröd.”
16 Men han sade: ”Jag kan inte vända tillbaka med dig eller gå in hos dig, och jag får inte äta bröd och inte dricka vatten tillsammans med dig på den här platsen.+
17 Det har nämligen sagts mig genom Jehovas ord:+ ’Du skall inte äta bröd och inte dricka vatten där. Du skall inte gå tillbaka den väg du kom.’”+
18 Då sade han till honom: ”Jag är också en profet som du, och en ängel+ har talat till mig genom Jehovas ord och sagt: ’Förmå honom att komma tillbaka med dig till ditt hus, så att han får äta bröd och dricka vatten.’” (Han bedrog honom.)+
19 Då vände han tillbaka med honom och åt bröd i hans hus och drack vatten.+
20 Och medan de satt till bords kom Jehovas ord+ till profeten som hade fört honom tillbaka,
21 och han ropade till den sanne Gudens man som hade kommit från Juda och sade: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Eftersom du har handlat upproriskt+ mot Jehovas befallning och inte har hållit det bud som Jehova, din Gud, har gett dig befallning om,+
22 utan har vänt tillbaka och ätit bröd och druckit vatten på den plats om vilken han sade till dig: ”Ät inte bröd och drick inte vatten”, skall din döda kropp inte läggas i dina förfäders grav.’”+
23 Och sedan han hade ätit bröd och sedan han hade druckit, sadlade han så åsnan åt honom, det vill säga åt profeten som han hade fört tillbaka.
24 Och han gav sig i väg. Senare fann ett lejon+ honom på vägen och dödade honom,+ och hans döda kropp låg kastad på vägen, och åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen.
25 Och se, några män gick förbi, och de fick då se den döda kroppen ligga kastad på vägen och lejonet stå bredvid den döda kroppen. Då gick de in och talade om det i staden där den gamle profeten bodde.
26 När profeten, som hade fört honom tillbaka från vägen, hörde det sade han: ”Det är den sanne Gudens man som handlade upproriskt mot Jehovas befallning.+ Därför har Jehova utlämnat honom åt lejonet, så att det kunde krossa honom och döda honom, enligt det ord som Jehova hade talat till honom.”+
27 Och han talade vidare till sina söner och sade: ”Sadla åsnan åt mig.” Då sadlade de den.+
28 Sedan gav han sig i väg och fann hans döda kropp ligga kastad på vägen och åsnan och lejonet stå bredvid den döda kroppen. Lejonet hade inte ätit av den döda kroppen och inte heller krossat åsnan.+
29 Och profeten lyfte upp den döda kroppen av den sanne Gudens man och lade den på åsnan och förde den tillbaka. Så kom den gamle profeten till sin stad för att hålla klagan och begrava honom.
30 Och han lade hans döda kropp i sin egen grav, och de höll klagan över honom och ropade:+ ”Ack, min broder!”
31 Och sedan han hade begravt honom sade han till sina söner: ”När jag dör skall ni begrava mig i den grav som den sanne Gudens man är begravd i. Lägg mina ben vid sidan av hans ben.*+
32 Ty helt säkert skall det ord gå i fullbordan+ som han genom Jehovas ord ropade mot altaret+ i Betel och mot alla husen på offerhöjderna+ i Samarias städer.”+
33 Efter denna händelse vände Jerọbeam inte om från sin onda väg, utan gjorde åter några av folket i allmänhet till präster vid offerhöjderna.+ Var och en som hade lust till det, hans hand fyllde han med makt,*+ så att han blev präst* vid offerhöjderna.
34 Och detta blev en orsak till synd för Jerọbeams+ hus och en anledning till att utplåna dem och förinta dem från jordens yta.+
Fotnoter
^ ”en gudsman”. Hebr.: ’ish ’Elohịm, utan bestämda artikeln ha. Jfr not till v. 4.
^ ”han”, LXXSyVg; M: ”de”.
^ ”den sanne Gudens man”. Hebr.: ’ish-ha’Elohịm.
^ ”söner”, LXXSyItVgc; MVg: ”son”.
^ ”Lägg mig vid sidan av hans ben, så att mina ben kan bli räddade tillsammans med hans ben”, LXX.
^ ”hans hand fyllde han med makt (myndighet)”. El.: ”honom installerade (bemyndigade) han”.
^ Ordagr.: ”präster”; LXXSyItVg: ”präst”.