1 Kungaboken 11:1–43
11 Och kung Salomo hade många utländska kvinnor+ som han älskade, förutom faraos dotter+ moabitiska,+ ammonitiska,+ edomeiska,+ sidoniska+ och hettitiska+ kvinnor,
2 från de nationer om vilka Jehova hade sagt till Israels söner: ”Ni skall inte gå in bland dem,+ och de får inte komma in bland er; de kommer helt visst att böja ert hjärta, så att ni följer deras gudar.”+ Det var dem Salomo höll fast vid+ och älskade.
3 Och han hade sju hundra hustrur, som var furstinnor, och tre hundra bihustrur, och hans hustrur böjde så småningom+ hans hjärta.
4 Och vid den tid då Salomo hade blivit gammal+ hade hans hustrur böjt+ hans hjärta, så att han följde andra gudar,+ och hans hjärta visade sig inte vara odelat+ gentemot* Jehova, hans Gud, som hans far Davids hjärta hade varit.
5 Och Salomo följde Ạshtoret,*+ sidoniernas gudinna,* och Milkom,+ ammoniternas vämjelighet.
6 Så gjorde Salomo det som var ont+ i Jehovas ögon, och han följde inte Jehova helt och fullt som hans far David hade gjort.+
7 Det var då Salomo byggde en offerhöjd+ åt Kemosh,+ Moabs vämjelighet,+ på berget+ som var framför+ Jerusalem, och åt Molek, Ammons söners vämjelighet.
8 Och på samma sätt gjorde han för alla sina utländska hustrur,+ som frambar rökoffer och slaktoffer åt sina gudar.+
9 Och Jehova blev förtörnad+ på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Jehova, Israels Gud,+ som två gånger hade visat sig för honom.+
10 Och angående denna sak hade han befallt honom att inte följa andra gudar,+ men han hade inte hållit det som Jehova hade befallt.
11 Jehova sade nu till Salomo: ”Eftersom detta har skett med dig och du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar, som jag har gett dig befallning om, skall jag helt visst slita kungadömet ifrån dig och ge det åt din tjänare.+
12 För din far Davids skull+ skall jag dock inte göra det i dina dagar.+ Ur din sons hand skall jag slita det.+
13 Men jag skall inte slita bort hela kungadömet.+ En stam skall jag ge åt din son för min tjänare Davids skull+ och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt.”+
14 Jehova reste nu upp en motståndare*+ till Salomo,+ nämligen edomén Hadad; han var av kungaätten i Edom.+
15 Och det hände sig när David slog Edom:*+ när härföraren Joab drog upp för att begrava de slagna sökte han slå ihjäl allt av mankön i Edom.+
16 (I sex månader stannade nämligen Joab och hela Israel där, till dess han hade utrotat allt av mankön i Edom.)
17 Men Hadad flydde i väg, han och några edomeiska män av hans fars tjänare tillsammans med honom, för att komma till Egypten; det var medan Hadad ännu var en liten pojke.
18 Så bröt de upp från Midjan+ och kom till Paran och tog med sig några män från Paran+ och kom till Egypten, till farao, Egyptens kung, som gav honom ett hus. Han tilldelade honom också bröd och gav honom land.
19 Och Hadad fann i fortsättningen så stor ynnest+ för faraos ögon att han gav honom en hustru,+ systern till sin egen hustru, systern till drottning* Tạhpenes.
20 Med tiden födde Tạhpenes syster sonen Gẹnubat åt honom, och Tạhpenes avvande+ honom sedan i faraos hus; och Gẹnubat blev kvar i faraos hus bland faraos söner.
21 Och Hadad hörde i Egypten att David hade gått till vila hos sina förfäder+ och att härföraren Joab hade dött.+ Då sade Hadad till farao: ”Skicka i väg mig,+ så att jag kan bege mig till mitt eget land.”
22 Men farao sade till honom: ”Vad saknar du här hos mig, eftersom du nu söker bege dig till ditt eget land?” Då sade han: ”Ingenting, men du bör likväl skicka i väg mig.”
23 Och Gud reste upp ännu en motståndare+ till honom, nämligen Reson, Eljạdas son, som hade flytt från sin herre,* Hadadẹser,+ kungen i Soba,+
24 och som samlade några män omkring sig och blev anförare för en rövarskara; det var när David dräpte araméerna.*+ Så drog de till Damaskus+ och bosatte sig där och började regera i Damaskus.
25 Och han var en motståndare till Israel alla Salomos dagar+ – detta utöver den skada som Hadad vållade – och han fann Israel motbjudande+ och var kung över Aram.
26 Och Jerọbeam,+ Nebats son, en efraimit från Serẹda, var tjänare åt Salomo,+ och hans mors namn var Serụa; hon var änka. Också han lyfte sin hand mot kungen.+
27 Och detta är skälet till att han lyfte sin hand mot kungen: Salomo hade byggt Vallen.*+ Han hade slutit till gapet i muren till sin far Davids stad.+
28 Och mannen Jerọbeam var en tapper, väldig man.+ När Salomo såg att den unge mannen arbetade hårt,+ gjorde han honom till tillsyningsman*+ över hela den pliktmässiga tjänst+ som Josefs hus+ skulle utföra.
29 Och det hände sig just vid den tiden att Jerọbeam gick ut ur Jerusalem, och profeten Ahịa+ från Silo+ fann honom slutligen på vägen, och Ahịa* var klädd i en ny klädnad, och de båda var ensamma på fältet.
30 Ahịa grep nu tag i den nya klädnaden som han hade på sig och rev+ den i tolv+ delar.
31 Och han sade till Jerọbeam:
”Ta tio delar för din räkning; ty detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Se, jag river kungadömet ur Salomos hand och ger dig tio stammar.+
32 Men en enda stam+ skall förbli hans för min tjänare Davids+ skull och för Jerusalems+ skull, den stad som jag har utvalt bland alla Israels stammar.
33 Skälet till detta är att de har övergett mig+ och böjt sig ner för Ạshtoret,*+ sidoniernas gudinna,* för Kemosh,+ Moabs gud,* och för Milkom,+ Ammons söners gud; och de har inte vandrat på mina vägar, så att de har gjort det som är rätt i mina ögon och rättat sig efter mina stadgar och mina rättsliga beslut som hans far David gjorde.
34 Men jag skall inte ta hela kungadömet ur hans hand, ty jag skall sätta honom till hövding* alla hans livsdagar, för min tjänare Davids skull, som jag utvalde,+ därför att han höll mina bud och mina stadgar.
35 Men jag skall ta kungaväldet ur hans sons hand och ge det åt dig, nämligen tio stammar.+
36 Och åt hans son skall jag ge en enda stam, så att min tjänare David alltid skall ha en lampa inför mig i Jerusalem,+ den stad som jag har utvalt åt mig, för att där fästa mitt namn.+
37 Och dig skall jag ta, och du skall regera över allt som din själ eftertraktar,+ och du skall bli kung över Israel.
38 Och om du lyder allt som jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör det som är rätt i mina ögon genom att hålla mina stadgar och mina bud, alldeles som min tjänare David gjorde,+ så skall jag visa mig vara med dig+ och bygga dig ett bestående hus, alldeles som jag har byggt ett åt David,+ och jag skall ge dig Israel.
39 Och jag skall förödmjuka Davids avkomma på grund av detta,+ men inte för alltid.’”+
40 Och Salomo sökte tillfälle att döda Jerọbeam.+ Så Jerọbeam bröt upp och flydde+ i väg till Egypten, till Sisak,+ Egyptens kung, och han blev kvar i Egypten till Salomos död.
41 Och Salomos historia i övrigt, ja, allt vad han gjorde och hans vishet, om det står det ju skrivet i boken med Salomos historia.
42 Och de dagar Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel utgjorde fyrtio år.+
43 Därefter gick Salomo till vila hos sina förfäder+ och blev begravd i sin far Davids stad,+ och hans son Rehạbeam+ blev kung i hans ställe.
Fotnoter
^ El.: ”vara helt hängivet”.
^ ”gudinna”. Hebr.: ’elohẹ̄ (av ’elọ̄ah), majestätsplural. Mask., men här använt om en gudinna.
^ ”en motståndare”. Hebr. och grek.: satạn; syr.: satana’, ”motståndaren”; lat.: adversạrium.
^ ”när David slog Edom”, genom en texträttelse i överensstämmelse med LXXSy; M: ”när David hade varit med (hos) Edom”.
^ Hebr.: haggevirạh, ”frun”, ”härskarinnan”.
^ ”sin herre”. Hebr.: ’adhonạw (av ’adhọ̄n), majestätsplural.
^ ”araméerna (Aram)”, genom en rättelse av M; M: ”dem”.
^ ”(då) gjorde han honom till tillsyningsman”. El.: ”(då) satte han honom”. Hebr.: wajjafqẹdh ’othọ̄.
^ ”Ahia”, LXXSy; MVg: ”han”.
^ Se not till v. 5, ”gudinna”.