1 Kungaboken 1:1–53
1 Kung David var nu* gammal,+ till åren kommen, och man brukade täcka över honom med kläder, men han hade svårt att hålla sig varm.
2 Då sade hans tjänare till honom: ”Låt några söka efter en flicka, en jungfru,+ åt min herre kungen, och hon skall stå kungen till tjänst,+ så att hon kan bli hans sköterska.+ Och hon skall ligga i din famn,+ och min herre kungen kommer då att bli varm.”+
3 Och man* började söka efter en vacker flicka över hela Israels område och fann slutligen sunemitiskan+ Ạbisag+ och förde henne in till kungen.
4 Och flickan var verkligen mycket vacker,+ och hon blev kungens sköterska och passade ständigt upp på honom, men kungen hade inget könsumgänge med henne.
5 Under tiden upphävde sig+ Adonịa,+ Haggits son,+ och sade: ”Det är jag som skall härska som kung!”+ Och han skaffade sig vagn och ryttare och femtio man som sprang framför honom.+
6 Och hans far sårade inte vid något tillfälle* hans känslor genom att säga: ”Varför gör du så?”+ Och han hade också mycket vacker gestalt,+ och hans mor* hade fött honom efter Ạbsalom.
7 Och han började förhandla med Joab, Serụjas son, och med prästen Ẹbjatar,+ och de erbjöd Adonịa sin hjälp som hans följeslagare.+
8 Men prästen Sadok+ och Benạja,*+ Jehojạdas son, och profeten Natan+ och Sịmei+ och Rei och de väldiga männen+ som tillhörde David, de gav sig inte i lag+ med Adonịa.*
9 Efter en tid anordnade Adonịa ett slaktoffer+ av får och nötkreatur och göddjur strax intill Sohẹletstenen,* som ligger vid En-Rogel,+ och han inbjöd alla sina bröder, kungens söner,+ och alla Judas män, kungens tjänare.
10 Men han inbjöd inte profeten Natan och Benạja och de väldiga männen och sin bror Salomo.
11 Natan+ sade nu till Batsẹba,+ Salomos mor:+ ”Har du inte hört att Adonịa, Haggits son,+ har blivit kung, utan att vår herre* David vet om det?
12 Så kom nu, låt mig ge dig ett råd.+ Se till att din egen själ och din son Salomos själ undkommer.+
13 Gå in till kung David och säg till honom: ’Var det inte du, min herre kung, som med ed lovade din slavinna och sade: ”Din son Salomo skall bli kung efter mig, och det är han som skall sitta på min tron”?+ Varför har då Adonịa blivit kung?’
14 Se, medan du ännu talar där med kungen kommer jag in efter dig och bekräftar dina ord.”+
15 Batsẹba gick så in till kungen i det inre+ rummet, och kungen var mycket gammal,+ och sunemitiskan Ạbisag+ passade upp på kungen.
16 Då bugade sig Batsẹba djupt och kastade sig ner+ inför kungen. Och kungen sade: ”Vad vill du be om?”+
17 Då sade hon till honom: ”Min herre,+ du lovade själv din slavinna med ed vid Jehova, din Gud: ’Din son Salomo skall bli kung efter mig, och det är han som skall sitta på min tron.’+
18 Men se, nu har Adonịa+ blivit kung, utan att du, min herre kung, vet om det.+
19 Och han har offrat tjurar och göddjur och får i stor mängd och inbjudit alla kungens söner+ och prästen Ẹbjatar+ och härföraren Joab,+ men din tjänare Salomo har han inte inbjudit.+
20 Och du, min herre kung – hela Israels ögon+ är riktade på dig, för att du skall kungöra för dem vem som skall sitta på min herre kungens tron efter honom.+
21 När min herre kungen har gått till vila hos sina förfäder+ kan jag och min son Salomo annars bli betraktade som förbrytare.”
22 Och se, medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan in.+
23 Genast underrättade man kungen och sade: ”Här är profeten Natan!” Därefter kom han inför kungen och kastade sig ner inför kungen med ansiktet mot marken.+
24 Sedan sade Natan: ”Min herre kung, är det du som har sagt: ’Adonịa skall bli kung efter mig, och det är han som skall sitta på min tron’?+
25 Han har nämligen i dag gått ner och offrat+ tjurar och göddjur och får i stor mängd och inbjudit alla kungens söner och härförarna och prästen Ẹbjatar;+ och se, de håller på att äta och dricka hos honom, och de säger: ’Leve kung Adonịa!’+
26 Men mig, din tjänare, mig och prästen Sadok+ och Benạja,+ Jehojạdas son, och din tjänare Salomo har han inte inbjudit.+
27 Om det är genom min herre kungen som detta har kommit till stånd, då har du inte låtit din tjänare veta+ vem som skall sitta på min herre kungens tron efter honom.”
28 Kung David svarade nu och sade: ”Kalla till mig Batsẹba.”+ Då kom hon inför kungen och stod inför kungen.
29 Och kungen försäkrade sedan med ed+ och sade: ”Så sant Jehova lever,+ han som friköpte+ min själ+ ur allt trångmål:+
30 Alldeles som jag har lovat dig med ed vid Jehova, Israels Gud, och sagt: ’Din son Salomo skall bli kung efter mig, och det är han som skall sitta på min tron i mitt ställe!’ så skall jag göra denna dag.”+
31 Då bugade sig Batsẹba djupt med ansiktet mot marken och kastade sig ner+ inför kungen och sade: ”Må min herre, kung David, leva till oöverskådlig tid!”+
32 Då sade kung David: ”Kalla till mig prästen Sadok+ och profeten Natan och Benạja,+ Jehojạdas son.” Så kom de då inför kungen.
33 Och kungen sade till dem: ”Ta er herres* tjänare+ med er och låt min son Salomo rida på det mulsto som tillhör mig+ och för honom ner till Gihon.+
34 Och där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja+ honom till kung över Israel, och ni skall blåsa i hornet+ och säga: ’Leve kung Salomo!’+
35 Och ni skall följa med honom upp, och han skall komma in och sitta på min tron, och det är han som skall vara kung i mitt ställe, och honom skall jag förordna att bli ledare för Israel och för Juda.”
36 Då svarade Benạja, Jehojạdas son, kungen och sade: ”Amen!*+ Så må Jehova, min herre kungens Gud, säga.*+
37 Alldeles som Jehova har visat sig vara med min herre kungen,+ så må han visa sig vara med Salomo,+ och må han göra hans tron större+ än min herres, kung Davids, tron.”
38 Och prästen Sadok+ och profeten Natan+ och Benạja,+ Jehojạdas son, och keretéerna+ och peletéerna+ gick då ner och lät Salomo rida på kung Davids mulsto+ och förde honom till Gihon.+
39 Prästen Sadok tog nu oljehornet+ ur tältet+ och smorde+ Salomo. Och de blåste i hornet, och allt folket sade: ”Leve kung Salomo!”+
40 Därefter följde allt folket med honom upp, och folket spelade på flöjter+ och fröjdade sig med stor glädje,+ så att jorden+ rämnade av deras larm.
41 Och Adonịa och alla de inbjudna som var hos honom hörde detta när de hade slutat att äta.+ När Joab nu hörde hornets ljud sade han: ”Vad betyder det oväsen som hörs från staden?”+
42 Medan han ännu talade, se, då kom Jonatan,+ prästen Ẹbjatars son. Då sade Adonịa: ”Kom in, för du är en tapper man, och du kommer med goda nyheter.”+
43 Men Jonatan svarade och sade till Adonịa: ”Nej! Vår herre,* kung David, har gjort Salomo till kung.+
44 Så kungen har sänt med honom prästen Sadok och profeten Natan och Benạja, Jehojạdas son, och keretéerna och peletéerna, och de har låtit honom rida på kungens mulsto.+
45 Och prästen Sadok och profeten Natan har smort honom till kung+ vid Gihon. Sedan drog de glada upp därifrån, och det är stor uppståndelse i staden. Det är det larmet ni har hört.+
46 Och dessutom har Salomo satt sig på kungatronen.+
47 Och vidare har kungens tjänare kommit in för att önska vår herre, kung David, allt gott och sagt: ’Må din Gud* göra Salomos namn härligare än ditt namn, och må han göra hans tron större än din tron!’+ Då böjde sig kungen ner på sängen.+
48 Och dessutom sade kungen detta: ’Välsignad+ vare Jehova, Israels Gud, som i dag har gett någon till att sitta på min tron, medan mina egna ögon ser det!’”+
49 Och alla de inbjudna som var hos Adonịa skälvde och reste sig och gick var och en sin väg.+
50 Och Adonịa själv var rädd för Salomo. Så han reste sig och gick bort och grep tag i hornen på altaret.+
51 Därefter blev det rapporterat till Salomo och sagt: ”Se, Adonịa är rädd för kung Salomo, och se, han har fattat tag i altarhornen och sagt: ’Må kung Salomo först och främst lova mig med ed att han inte skall döda sin tjänare med svärd.’”
52 Då sade Salomo: ”Om han visar sig vara en tapper man, kommer inte ett enda av hans hår+ att falla till marken, men om något ont blir funnet hos honom,+ så måste han dö.”+
53 Så sände kung Salomo bud, och man hämtade ner honom från altaret. Sedan kom han in och böjde sig ner för kung Salomo, och Salomo sade till honom: ”Gå till ditt eget hus.”+
Fotnoter
^ ”Kung ... nu”. Ordagr.: ”Och kungen ...”. Hebr.: wehammẹlekh, sing.
^ El.: ”de”. Syftar inte på ”hans tjänare” i v. 2, utan på några som sändes ut för att söka.
^ ”vid något tillfälle”. El.: ”under hela sitt liv”. Ordagr.: ”från sina dagar (år)”.
^ ”hans mor”. Ordagr.: ”hon”.
^ ”och Benaja”. Hebr.: uVenajạhu.
^ ”Adonia”. Hebr.: ’Adhonijạhu.
^ Namnet ”Sohelet” kommer från en rot som betyder ”kräla”, ”kräldjur”.
^ Ordagr.: ”och vår herre [David vet inte om det]”. Hebr.: wa’adhonẹ̄nu (av ’adhọ̄n), majestätsplural. Se not till 1Mo 39:2.
^ Se not till v. 11.
^ El.: ”Må det ske så!” Hebr.: ’amẹn.
^ ”säga”, MVg; Sy och 2 hebr. hss: ”göra”.
^ Se not till v. 11.
^ ”din Gud”, M; MmarginalLXXVg: ”Gud”; Sy: ”Jehova, din Gud”.
