Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

När alla nationer stöter samman med Gud

När alla nationer stöter samman med Gud

När alla nationer stöter samman med Gud

1, 2. a) Vilken uppfattning har många människor om tanken att alla nationer skall stöta samman med Gud, trots att någonting sådant skulle betyda en katastrof? b) Gör detta förhållande att det hela blir osannolikt, och varför är det nu tid att allvarligt undersöka saken?

EN SAMMANSTÖTNING som resulterar i katastrof är aldrig någonting att skratta åt. Men detta tal om att nationerna stöter samman med Gud — är inte det någonting att skratta åt? Är inte själva tanken löjeväckande?

2 Ja, blotta tanken på det kan få hundratals millioner män och kvinnor att skratta — just nu, vill säga. Men att en sådan tanke aldrig förut har gått upp för dem, betyder inte att det ligger utanför det möjligas eller ens det sannolikas gräns. Och vad det gäller sannolikheten för det — hur förhåller det sig om det skall ske i en nära framtid, inom vår generations tid? I så fall skulle det vara klokast av oss att allvarligt undersöka denna ovärdiga tanke nu, även om den kan synas skrattretande för så många. Vi bör tänka så i ännu högre grad, därför att katastrofen kommer att vara enbart på den ena sidan av sammanstötningen. Detta betyder att vi kan vara på den sida som undkommer utan skada och kan ha en lyckligare framtid, vilket allt beror på denna förestående sammanstötning. Ja, eftersom det förhåller sig så, är det verkligen värdefullt att vi undersöker saken nu, medan tiden är förmånlig för oss.

3. Rör sig mänskligheten i den riktning som gagnar dess eviga intressen, och vad menar de människor som inte tror på Gud om att i sinom tid avlägga räkenskap?

3 Vi människor är bundna vid denna jord och följer därför med den. Jordklotet under våra fötter har en strålande framtid. Men hur är det med det mänskliga samhällets nuvarande generation, den som nu lever på jorden? Rör den sig i den riktning som gagnar dess eviga intressen? Många välinformerade vetenskapsmän, lärda historiker och framsynta statsmän säger: Nej! Till och med ungdomarna säger, genom den fruktan för framtiden som de ger utlopp åt, ibland med våldsamma demonstrationer: Nej! Trots uppriktiga ansträngningar av välmenande människor som ser katastrofen komma har den stora massans framfart nått ett sådant stadium att utvecklingen inte kan föras in på ett sidospår. Förr eller senare — och alla tecken tyder på att det kommer att bli tidigare än de flesta människor tror — måste mänskligheten kallas till räkenskap inför någonting eller någon. De människor som inte tror på Gud och som därför inte känner något ansvar inför honom säger att det kommer att bli en räkenskap med någonting, men inte med Gud.

4. Hurudan är jorden i jämförelse med den sammanlagda massan hos alla stjärnevärldar, och vad för någonting beträffande jorden visar att den behövde en Skapare?

Jorden, vilken dessa människor som inte tror på Gud lever på, är ett sådant litet stycke materia. Tänk bara på alla de stjärnevärldar som astronomerna har kunnat upptäcka! I jämförelse med den sammanlagda massan hos alla dessa synliga stjärnevärldar är vår jord oändligt liten. Den tycks vara så liten att den inte är värd att lägga märke till. Och ändå är jorden den enda planet som man med visshet vet är bebodd av förnuftsbegåvade varelser, varelser med känsla för moral, sådan som människor har. Är detta bara ett slumpens verk eller är det uttänkt? Människan har sannerligen inte blivit till av sig själv. Människan gjorde inte i ordning jordens yta med en sådan underbar miljö att leva i innan människan själv blev till. Jordens hela massa uppgår till omkring sex kvadrillioner kilo, och människan har sannerligen inte danat den. Den har inte blivit till av sig själv. Den har inte av sig själv låtit människan uppstå på den tillsammans med djur, fåglar och fiskar. Den behövde en Skapare som var intelligentare än människan. Denne Skapare och källa till allt liv är Gud.

5. Vad kommer de som förnekar Guds existens att bevisas vara, och varför behöver nationerna inte se Gud för att stöta samman med honom?

5 För att det skall bli en sammanstötning mellan alla nationer och Gud måste Gud finnas till. Han gör det, och han kommer att bevisa att det är sant att människor som säger att det inte finns någon Gud och Skapare är dårar. The New English Bible (av år 1970) säger i den fjortonde psalmens första vers: ”Den gudlöse dåren säger i sitt hjärta: ’Det finns ingen Gud.’” Men Nya Världens översättning av den Heliga skrift går tillbaka till den ursprungliga hebreiska texten och återger därför denna särskilda vers så här: ”Den oförnuftige har sagt i sitt hjärta: ’Det finns ingen Jehova.’” I vår tid säger alla nationer, antingen i ord eller i gärning: ”Det finns ingen Gud”, ingen Jehova. Kommer alla nationer fördenskull att i blindo stöta samman front mot front med Gud? Nationerna behöver inte se honom för att stöta samman med honom. När vi är i totalt mörker, kan vi stöta samman med många ting som vi inte ser. Det förhållandet, att vi på grund av mörkret inte ser vad vi stöter samman med, motbevisar inte att det vi törnar emot existerar; det är sammanstötningen som gör oss smärtsamt medvetna om att det finns där. Mörkret underlättar i verkligheten sammanstötningen.

6. Hur måste det, för att det skall bli en sammanstötning, förhålla sig med de ting som stöter samman, och vilka frågor uppstår beträffande orsaken till sammanstötningen?

6 För att det skall bli en sammanstötning front mot front måste de två ting som är inblandade röra sig på samma bana men vara på väg emot varandra. Är Gud och nationerna på väg emot varandra? Och är de på samma bana? För att de skall befinna sig på samma bana måste det finnas en stridsfråga, en gemensam tvistefråga, som skall avgöras. De två parterna måste stå emot varandra i denna fråga, och det finns ingen utväg till kompromiss. Det måste bli en konfrontation. Just sådan är situationen. Vad är den avgörande stridsfrågan eller tvistefrågan? Varför har vi i det närmaste nått tiden då den skall avgöras? Hur kommer den att avgöras?

ALLA NATIONER FÖRENADE MOT EN GEMENSAM MOTSTÅNDARE

7. Beträffande vilken världsomfattande stridsfråga är alla nationer uppdelade i vår tid, och vilka beslut har de olika nationsgrupperna fattat?

7 Det är intressant att gång på gång lägga märke till hur människor i ett visst samhälle kan vara oense och befinna sig i strid med varandra, men när en gemensam motståndare visar sig, enas de allesammans mot denne motståndare. Sådant är tillståndet bland nationerna i vår tid. På grund av nationalistisk egennytta är de alla i strid med varandra i ett eller flera avseenden. Det finns en stridsfråga beträffande vilken varje nation står ensam, och det är den nationella suveräniteten. Med undantag av några få nationer är flertalet av nationerna uppdelade i två motsatta läger vad det gäller en världsomfattande stridsfråga. Vad gäller den? Den gäller världsherraväldet. Det har till exempel offentligt tillkännagetts att i det radikala lägret säger de ryska ledarna att de förväntar att hela världen skall ha gjorts kommunistisk omkring år 1975. Men nationsblocket i det kapitalistiska, demokratiska lägret är fast beslutet att en sådan politisk utveckling inte skall bli verklighet, varken år 1975 eller något annat år. Är vår jord därför bestämd att för evigt ha ett söndrat herravälde? Tillkommer det människan att säga detta?

8. Vad måste sägas om varje nationsblocks rätt till världsherravälde, och vad måste sägas om Skaparens suveränitet?

8 Människor som älskar fred hoppas att det inte skall bli så, eftersom det skulle betyda en värld som aldrig var fri från hotet om kärnvapenkrig, trots Förenta nationernas fortsatta tillvaro såsom en organisation för fred och säkerhet i världen. Men har människan, på grund av att hon finns på jorden och är en bebyggare som kan ses, den naturliga rätten till herravälde över hela jorden? Har ett nationsblock som håller fast vid en viss politisk ideologi rätten till oinskränkt världsherravälde på grund av sin militära styrka och sin styrka vad antalet angår? Eller finns det någon utanför alla dessa nationer, ja, också utanför mänskligheten, som i första hand har rätt till och kan göra anspråk på världsherravälde? Hur förhåller det sig med den som har skapat jorden och dess bebyggare, människan? Vem har större rätt än Gud till herravälde över hela jorden? Vem har starkare anspråk på världsherravälde än vad han har såsom livets källa, till vilken hela människovärlden står i skuld för sitt liv och det som gör livet möjligt att leva? Såsom himmelens och jordens Danare äger han med rätta suveränitet, men inte en sådan begränsad, regional suveränitet som nationerna har, utan universell suveränitet!

9. Vilken stridsfråga har nationerna forcerat sedan första världskriget, och till förmån för vem sker detta?

9 Första världskriget åren 1914—1918 utkämpades över stridsfrågan om världsherraväldet. Vem kan inte se att nationerna sedan första världskriget har forcerat stridsfrågan om världsherraväldet? Och till förmån för vem har detta skett? Till förmån för Gud, Skaparen och den universelle suveränen? Nej! I stället har det varit till förmån för människan, representerad av det ena eller det andra politiska blocket av nationer!

10. Vad är det nationerna förbiser, att döma av deras sätt att tänka? På vilken sida ställer sig de som älskar fred och rättfärdighet? Varför det?

10 Det är mycket uppenbart att nationerna tänker bara på sig själva. De ignorerar Guds upphöjda rätt till världsherravälde, den rätt som han inte har avstått från. Kan detta fortsätta för evigt? Det är svårt att tänka sig! Denna intressekonflikt måste nå sin kulmen vid någon tidpunkt. Vem skall bestämma när? Inte något visst nationsblock eller Förenta nationerna, utan Gud, Skaparen. Människor som älskar fred och rättfärdighet hoppas att Guds tid att avgöra denna fråga snart skall vara inne. De instämmer i att den bör avgöras genom en sammanstötning front mot front. Det kan inte bli mer än en överlevande efter denna sammanstötning som skakar hela världen, och de ställer sig nu på dens sida som kommer att klara sig utan någon skada vid denna sammanstötning.

11. Vad slags världsherravälde fruktar tänkande, iakttagande personer för? Hur kan vi få veta hurudant ett världsherravälde genom Gud skulle vara?

11 Tänkande, iakttagande män och kvinnor fruktar ett totalitärt världsherravälde genom ett enpartisystem. När de ger akt på hur styrelsen handhas i vår tid, kan de mycket väl föreställa sig hurudant ett världsherravälde genom någon mänsklig sammanslutning av styresmän skulle bli. De bävar för det. Det är inte alls önskvärt. Men hurudant skulle ett världsherravälde genom Gud vara? Vi skulle aldrig kunna veta detta om vi inte undersökte den bok som denne Gud har låtit skriva. I den redogör han för sitt uppsåt beträffande människan och orsaken till att han har tillåtit konflikter mellan nationerna, våld och anarki i sådan utsträckning intill nu. Denna bok är den inspirerade bibeln. I bibeln gör Gud gång på gång anspråk på att vara den inspirerande författaren till denna bok, och han gör det över sitt eget namn, Jehova. Om vi inte rådfrågar denna bok, som Gud har gett oss, håller vi oss själva kvar i okunnighetens mörker. Denna okunnighet är dödsbringande.

12. Vad får vi med hjälp av denna bok veta om förskönandet av jorden, och var fick människan, enligt denna bok, sin start?

12 Genom att vi med hjälp av denna bok lär känna orsaken till att Jehova Gud skapade jorden och placerade människan på den kan vi få reda på orsaken till att alla nationer i vår tid är på väg mot en olycksbringande sammanstötning med Gud under den generations livstid som nu befinner sig på jorden. För astronauterna i Apolloseriens rymdskepp tedde sig vår jord vacker, när de betraktade den utifrån rymden, medan de for till och från månen. Den kommer att te sig ännu vackrare, när Gud för mänskligheten till avslutningen av sju tusen år av människans tillvaro på jorden. Skillnaden i jordiska förhållanden kommer att vara lika stor som mellan en avstjälpningsplats och en park av paradisisk skönhet. Gud gav människan en start i ett behagfullt paradis, en ”Edens lustgård”. Men ingen skulle kunna känna till den i vår tid. Guds egen redogörelse för detta, i bibelns första bok, kapitel två, säger: ”HERREN [Jehova] Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan, som han hade danat. HERREN Gud lät nämligen alla slags träd, som voro ljuvliga att se på och goda att äta av, växa upp ur marken, och livets träd.” — 1 Moseboken 2:8, 9.

VARFÖR ETT VÄRLDSOMFATTANDE PARADIS ÄNNU INTE HAR BLIVIT VERKLIGHET

13. Vad kan sägas om jordens mänskliga befolkning och om djurlivet i vår tid, men vilken fråga uppstår beträffande jordens fysiska tillstånd?

13 I vår tid, sedan människan funnits till i sex tusen år, finner vi att jorden, trots ropen om en ”befolkningsexplosion”, är bara delvis befolkad och att djurlivet utrotas eller håller på att dö ut. Varför utvidgade inte den första människan, som Gud satte i denna Edens lustgård, paradiset till jordens yttersta ändar? Guds uppsåt när han skapade vår jord var att den till sist skulle uppnå ett paradisiskt tillstånd överallt runt hela jordklotet.

14. När tillkännagav Gud sitt uppsåt beträffande jorden, och åt vilka överlät han att utvidga paradiset till jordens alla delar?

14 Gud tillkännagav detta gudomliga uppsåt då han välsignade den förste mannen och hans hustru och sade till dem: ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.” (1 Moseboken 1:27, 28) Gud gjorde inte hela jorden till ett paradis innan han skapade den förste mannen och den första kvinnan. Han lämnade större delen av jordens yta i ett ouppodlat tillstånd och planterade bara en trädgård som var lagom stor för det första människoparet att sköta om i början. Han överlät åt avkomlingarna till den förste mannen och den första kvinnan, Adam och Eva, att utvidga paradiset mot öster och väster till dess öst och väst möttes och från norr till söder till dess norr och söder möttes.

15. Var det så att Guds uppsåt misslyckades eller blev omintetgjort, och varför var inte Guds handlande i denna fråga självmotsägande?

15 Om vi bedömer tingen efter tillståndet i människans naturliga miljö i vår tid, kan vi först vara böjda att säga att Guds uppsåt misslyckades eller på något sätt blev omintetgjort. Men var det så? Vi behöver inte gissa, eftersom Guds skrivna redogörelse säger: Nej! Gud själv förhindrade att det behagfulla paradiset utvidgades över hela jorden. Var inte detta självmotsägande? Betydde inte det att han bjöd Adam och Eva att göra en sak och sedan själv gjorde någonting annat? Nej! Varför inte? Därför att Gud fann det nödvändigt att driva ut Adam och Eva ur detta paradis ut på den ouppodlade jorden. Det berodde på att Adam och Eva hade en sammanstötning med Gud. Den kastade ut dem ur paradiset.

16. Vad gjorde Gud, då han skapade människan, beträffande äganderätten till jorden, och av vilken anledning stötte Adam och Eva samman med Gud?

16 Låt oss nu få ordning på tingen i våra sinnen. När Jehova Gud satte människan på jorden i mänsklig fullkomlighet, gjorde han henne inte till ägare av jorden, utan gjorde bara människan till en inbyggare och arbetare på den. Gud lämnade inte ifrån sig äganderätten till paradiset eller någon annan del av jorden. Som jordens Skapare ägde han den, och han förblir alltid dess Skapare. Mer än två tusen nio hundra år efter människans skapelse skrev och sjöng psalmisten David av Betlehem: ”Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå. Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett hennes fäste.” (Psalm 24:1, 2) Detta är någonting som alla nationer i vår tid har valt att ignorera och slå bort. Hur liknar de inte sina första föräldrar! När Adam och Eva ignorerade Guds äganderätt till det behagfulla paradiset och som ett uttryck för detta åt av den frukt som han hade befallt att de inte skulle äta av, misslyckades de i provsättningen beträffande underdånighet och lydnad för honom. Detta var synd mot Gud å deras sida. I stället för att fortsätta att vandra med Gud, sin Skapare, valde de sin egen suveränitet och stötte samman med honom över stridsfrågan om suveräniteten. — 1 Moseboken 3:1—14; Romarna 5:12.

17. Varför var det bara tillfälligt som Adam och Eva skulle ta jorden utanför paradiset i besittning, och varför är det på det sättet också för oss, som är deras avkomlingar, och för nationerna?

17 Gud tänkte inte låta upproriska syndare utvidga Edens lustgård till jordens ändar eller ens försöka göra detta. Det var med all rätt som han drev ut Adam och Eva ur det behagfulla paradiset, hans personliga egendom, bort från ”livets träd” ut på den ouppodlade delen av jorden. Där måste de dö, lida döden som det på förhand tillkännagivna straffet för deras syndfulla upproriskhet. (1 Moseboken 2:15—17; 3:16—24) All utvidgning av paradiset upphörde alltså för sex tusen år sedan. Utanför paradiset kunde människan styra sig själv; hon kunde utöva sin egen suveränitet på det sätt hon önskade. Men inte inne i paradiset med dess livets träd. Utanför paradiset blev människan inte ägare till jorden. Den var en plats där människan skulle dö, hon skulle inte för beständigt ta den i besittning likt en evig ägare. (1 Moseboken 5:1—5) På grund av att Adam hade fått en start i mänsklig fullkomlighet med möjlighet till evigt liv på jorden levde han i nio hundra trettio år, men likväl dog han, upphörde att inneha en plats på jorden. På grund av att Adams och Evas avkomlingar var födda i synd och under dödens fördömelse var deras besittning på liknande sätt bara tillfällig. Så är det också med nationerna.

GAGNET AV ATT VANDRA MED HONOM

18. Varför har Adams avkomlingar till största delen inte vandrat med Gud, och varför tog Gud hastigt bort Enok från scenen?

18 Det enda sättet att undgå att stöta samman med Gud är att vandra med Gud. Till största delen vandrade Adams och Evas avkomlingar utanför paradiset i motsättning mot Gud, eftersom de var födda av sådana som gjort uppror mot honom. I Guds skrivna redogörelse meddelas det att Enok, den sjunde mannen i släktlinjen från Adam, ”fortsatte att vandra med den sanne Guden. Därpå [vid tre hundra sextiofem års ålder] var han inte mer, ty Gud tog honom” bort. (1 Moseboken 5:21—24, NW; Judas v. 14, 15) På Enoks tid var människovärlden verkligen ”ogudaktig” och vandrade följaktligen inte med Gud. De önskade tydligen döda Enok, vilket var orsaken till att den sanne Guden tog bort Enok från scenen för att därigenom skona honom från en våldsam död för deras hand. (Hebréerna 11:5) Han har hopp om en uppståndelse från de döda.

19. Hur blev den tionde mannen i Adams släktlinje belönad för att han vandrade med Gud, och varför har paradiset inte försvunnit från jorden för evigt?

19 Också den tionde mannen i släktlinjen från Adam vandrade med sin Skapare. Beträffande honom säger den gudomliga redogörelsen: ”Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.” (1 Moseboken 6:9) Medförde detta belöning, som det hade gjort i Enoks fall? Ja! Noa undvek varje sammanstötning med Gud. Detta bevisas genom det häpnadsväckande förhållandet att han och hans familj överlevde syndafloden, som omfattade hela jorden och dränkte hela det ogudaktiga mänskliga samhället. (1 Moseboken 6:13—9:20; Hebréerna 11:7; 1 Petrus 3:20; 2 Petrus 2:5; 3:5, 6) Denna globala översvämning resulterade inte bara i iskalotter på Nordpolen och Sydpolen utan också i att det ursprungliga paradiset, som inte hade blivit utvidgat, försvann från jorden. Men paradisets gudomlige Skapare och ägare, som tog bort det genom syndafloden, kan också återställa det. Detta har han lovat att göra. Hans löfte försäkrar oss om att han inte blev gäckad i sitt ursprungliga uppsåt, utan att han i vederbörlig tid kommer att på ett underbart sätt fullborda detta uppsåt och på så sätt försköna hela jorden såsom mänsklighetens eviga, lyckliga hem. Det var detta återställda paradis som Jesus Kristus talade om då han hängde på tortyrpålen.

20. Hur omnämnde Jesus det återställda paradiset, medan han hängde döende mellan två ogärningsmän?

20 Bibelns redogörelse i Lukas 23:38—43 säger beträffande detta: ”Där var också en inskrift över honom: ’Detta är judarnas konung.’ Men en av de hängda ogärningsmännen började smäda honom och säga: ’Du är ju Kristus, eller hur? Fräls dig själv och oss.’ Till svar näpste den andre honom och . . . han sade vidare: ’Jesus, kom ihåg mig, när du kommer i ditt rike.’ Och han [Jesus] sade till honom: ’Jag säger dig i sanning i dag: Du skall vara med mig i paradiset.’” — NW.

21. Med vad jämförde Jesus slutet på det mänskliga samhället före syndafloden, och varför kan inte ens kristenhetens nationer undgå en sammanstötning med Gud?

21 Jesus Kristus trodde alltså på detta kommande paradis, som skall upprättas över hela världen under hans rike. Han trodde också på syndafloden på Noas tid. Om vi är sanna kristna, bör vi också tro på den, även om denna världens nationer inte gör det. (Matteus 24:38, 39; Lukas 17:26, 27) Någonting annat som nationerna inte tror på är vad Jesus sade i sin profetia om avslutningen på denna tingens ordning. Vad sade han? Han påminde om att den tingens ordning som varit på jorden före syndafloden nådde sitt slut i en världsomfattande katastrof i syndafloden, och han sade att den nuvarande tingens ordning, som ägt bestånd så länge, skulle nå sitt slut på liknande sätt i en katastrof av världsomfattande omfattning. På grund av de religiösa anspråk som kristenhetens nationer kommer med borde de ha bevisat sig vara annorlunda än de så kallade hedniska nationerna. Men på grund av att kristenheten gör sig lik dessa nationer måste också den nödvändigtvis stöta samman med Gud, eftersom den handlar som sin motsvarighet: Israels nation i forntiden.

UTMANINGEN ATT FÖRBEREDA SIG FÖR ATT MÖTA SIN GUD

22, 23. Vilket slags land innehade det forntida Israel en gång, och på vilket sätt underlät de att vandra med ägaren till detta land?

22 Det forntida Israel bebodde en gång ett land som flöt ”av mjölk och honung”. (Hesekiel 20:6; 2 Moseboken 3:8, 17; 13:5; 33:3) Detta land var Palestina.

23 På 1900-talet före den vanliga tideräkningens början, innan Jehova Gud tillintetgjorde de omoraliska städerna Sodom och Gomorra, var distriktet kring Jordan nästan som ett paradis. Bibelns första bok säger att det var ”likt Jehovas lustgård”. (1 Moseboken 13:10, NW) Innan Jehova förde in Israels nation i detta land på 1400-talet före den vanliga tideräkningen, sade han till dem: ”Landet hör mig till, och I ären främlingar och gäster hos mig.” (3 Moseboken 25:23, Åk) Men behandlade israeliterna detta vackra, fruktbara land som Guds egendom? Nej! är vad Guds profeter svarar på denna fråga. Israeliterna förorenade detta heliga land genom avgudadyrkan, omoraliskhet, våld och blodsutgjutelse. På grund av det sätt på vilket de vandrade i religiöst avseende sade profeten Mika: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska godhet och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?” (Mika 6:8, NW) Men de vägrade att ge Gud det som han begärde.

24, 25. Vad skulle fördenskull inträffa i sinom tid, och vad sade Gud som en varning för detta genom sin profet Amos?

24 Följaktligen måste det i sinom tid bli en sammanstötning. De överträdde nationens förbund med Jehova Gud. De förtjänade att lida det straff som detta förbund uttryckligen stadgade för förbundsbrytare. Redan på 800-talet före den vanliga tideräkningen uppträdde Guds profet Amos. Genom honom varnade hela jordens Skapare de olydiga israeliterna för hur han skulle ingripa mot dem:

25 ”Jag lät en omstörtning drabba eder, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra; och I voren såsom en brand, ryckt ur elden. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN. Därför skall jag göra så med dig, Israel; och eftersom jag nu skall göra så med dig, därför bered dig, Israel, att möta din Gud. Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan yppa för människan hennes hemligaste tankar, han som kan göra morgonrodnaden till mörker [såsom genom stormar] och som går fram över jordens höjder — HERREN [Jehova], härskarornas Gud, är hans namn.” — Amos 4:11—13.

26. Vad slags konfrontation var detta en utmaning till, och av vad slags person gavs den? Varför var detta inte någonting löjeväckande, även om utmanaren inte kunde ses?

26 ”Bered dig . . . att möta din Gud”! Detta är den uppfordrande befallningen från en militär befälhavare: ”HERREN [Jehova], härskarornas Gud”. Det är ett krav på en militär konfrontation! (Såsom i 4 Moseboken 20:18, 20; 21:23, 33; 2 Samuelsboken 10:9, 10, 17) Här utmanades Israels nation att möta en osynlig Gud. Det blev inte därigenom ett skämt, en löjlig tanke. Denne osynlige hade synliga skapargärningar sådana som bergen, som bar vittnesbörd om att han var en verklig Gud. Han var högre än de högsta bergen i Israels land. Han kunde skapa vindar och använda dem, och han kunde orsaka stormar tidigt på dagen, så att gryningsljuset fördunklades till mörker.

27. Vad kunde denne osedde Gud göra bruk av för att ge uttryck åt sina domar över den förbundsbrytande nationen? Vad gjorde han i verkligheten bruk av, och med vilket resultat?

27 Han kunde göra bruk av Israels fienders härar och låta dem tjäna som hans synliga redskap till att verkställa hans domar över denna förbundsbrytande nation, över dem som förorenade det heliga landet som Gud hade gett dem. Han gjorde just detta under åren 609—607 f.v.t., då han förde upp det babyloniska väldets härar mot Juda land och Jerusalem. Hur mycket israeliterna än beredde sig var de ur stånd att möta Jehova, ”härskarornas Gud”, då han lät sig representeras av Babylons härar. Jerusalem föll. Juda land avfolkades.

28. Varför är en sådan utmaning till en militär konfrontation tillämplig på kristenheten i vår tid?

28 I vår tid gör kristenheten anspråk på att vara det andliga Israel, det kristna Israel. (Galaterna 6:16) Den gör anspråk på att befinna sig i ett nytt förbund med den Gud som det forntida Israel tillbad. Den har fått sin bibel från israeliterna, eftersom alla bibelns skribenter var köttsliga israeliter. Men tillsammans med bibeln bär kristenhetens nationer vapen för blodig krigföring, och de är kraftigare väpnade än hela världen har varit vid något tidigare tillfälle i människans historia. De försöker göra sig redo för en konfrontation. Därför är det med rätta det är till kristenheten, den nutida motsvarigheten till det forntida Israel, som den gudomliga utmaningen till en militär konfrontation kommer: ”Bered dig . . . att möta din Gud”! Omständigheterna kräver detta!

29. Vad ökar vissheten i att denna konfrontation skall inträffa, och varför kan inte kristenheten undgå delaktighet i den?

29 Att denna konfrontation är säker och viss står inte ”skrivet i stjärnorna”, som astrologerna skulle säga; det står i Guds skrivna profetiska ord, den inspirerade bibeln. Kristenheten är en betydande del av denna världens nationer, eftersom omkring hälften av nationerna i det världsliga Förenta nationerna tillhör kristenheten, medan de övriga är icke-kristna eller hedniska. I själva verket är kristenheten dominerande bland denna världens nationer, och den kan inte undgå det som skall komma över denna världens nationer. Upprepade gånger riktar bibelns profetiska ord uppmärksamheten på en slutlig konfrontation mellan alla denna världens nationer och Jehova Gud.

30. Under vilket år av vilken markerad tidsperiod uttalades denna profetia, och vilken fråga uppkommer beträffande slutet på denna period?

30 Låt oss först begrunda denna bibliska profetia från år 606 före den vanliga tideräkningen. Den uttalades under det andra året efter det att Nebukadnessar, Babylons konung, hade tillintetgjort Jerusalem och dess tempel och därigenom hade blivit världshärskare. Den uttalades därför under det andra året av ”hedningarnas tider” eller ”nationernas fastställda tider” (NW), de ”tider” under vilka staden Jerusalem, eller Guds messianska rike som den representerade, skulle vara underkuvad och förtrampad av de icke-judiska eller hedniska nationerna. Hedningarnas tider, som började år 607 f.v.t. då Jerusalem förstördes och ödelades och skulle fortsätta i 2.520 år, skulle, enligt bibelns tidtabell, nå sitt slut på hösten år 1914 enligt den vanliga tideräkningen. (Lukas 21:24) Vad skulle hända sedan hedningarnas tider nått sitt slut år 1914 v.t? Den profetia som uttalades under det andra året sedan Jerusalem ödelagts visar detta. Den inspirerade profeten Daniel förklarar det.

31. Vilken uttydning gav Daniel åt Nebukadnessars profetiska dröm, och hur länge har denna symboliska bildstod kastat sin skugga över världspolitiken?

31 Det babyloniska världsväldets konung hade en profetisk dröm som Daniel uttydde för honom. Han såg en skräckinjagande bildstod av metall med huvud av guld, bröst och armar av silver, buk och länder av koppar, ben av järn och fötter av järn, bestrukna med lera. Eftersom Daniel sade att huvudet av guld betecknade Babylons kungliga dynasti, var bröstet och armarna av silver en bild av det följande världsväldet, det medo-persiska, buken och länderna av koppar det därpå följande grekiska världsväldet, benen av järn det romerska världsväldet och fötterna som var bestrukna med lera det som växt ut från detta romerska välde, politiska statsstyrelser av olika slag. Bland dem dominerar Storbritannien och Amerika som ett av två makter bestående världsvälde. Denna symboliska bildstod av politiska världsvälden har kastat sin skugga över världspolitiken sedan början av hedningarnas tider år 607 f.v.t., då Jerusalem förstördes, fram till det sista året av dessa tider, år 1914 v.t. Vad skulle hända under detta kritiska år?

32. Vad var det Nebukadnessar såg hända i sin dröm, vilket skulle äga rum vid slutet av dessa hedningarnas tider?

32 Jo, detta: Babylons konung såg i drömmen hur en sten utan hjälp av människohänder blev lösriven ur ett världsomfattande berg. Vad gjordes med denna profetiska sten? Den slungades mot bildstoden av metall. En konfrontation måste bli följden! Till bildstoden kunde det sägas: Bered dig att möta denna sten!

33. Var fötterna i stånd att stå emot stöten från stenen? Vad började stenen göra?

33 Kunde järnet i fötterna stå emot stöten från stenen och driva tillbaka den? Nej! Fötterna krossas. Bildstoden faller ihop. Hela bildstoden blir sedan krossad och mald till stoft av stenen, och stoftet blåses bort. Men stenen växte och blev ett berg som uppfyllde hela jorden. — Daniel 2:1—43.

34, 35. Vilken fråga kan vi mycket väl ställa, och vad blir genom Daniels svar uppenbart beträffande den stridsfråga över vilken konfrontationen äger rum?

34 Vad betyder allt detta? Vi kan mycket väl fråga så, eftersom vi lever i tiden för de symboliska fötterna av järn bestrukna med lera.

35 Daniel, som är inspirerad av Jehovas ande, ger oss den exakta uttydningen: ”Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen. . . . Så har en stor Gud uppenbarat för konungen, vad som skall ske i framtiden; och drömmen är viss, och dess uttydning är tillförlitlig.” (Daniel 2:44, 45) Vad kan genom denna uttydning bli tydligare för oss än att stridsfrågan, över vilken denna konfrontation måste inträffa inom vår generation, gäller världsherraväldet och är förbunden med den universella suveränitet som tillhör himmelens Gud? Det är fråga om jordens konungar mot det rike som Gud upprättar! Tvisten angående vem som skall härska över hela jorden måste nu till sist avgöras. Vi i vår tid är inbegripna i uppfyllelsen av denna profetia! Hela mänskligheten överallt på jorden är inbegripen!

HUR SLUTET PÅ HEDNINGARNAS TIDER MARKERADES

36. När och hur inträffade uppfyllelsen av att stenen blev lösriven utan hjälp av människohänder, och genom vilket medel riktades världens uppmärksamhet på den betydelse avslutningen av hedningarnas tider hade för världens angelägenheter?

36 När blev detta rike, som visades i symbol genom stenen som blev lösriven ur det världsomfattande berget, verkligen ”lösrivet” av Guds händer och insatt i makt? Detta skedde vid slutet av hedningarnas tider under just det år då det på jorden utbröt krig som gällde världsherraväldet. Vi känner alla till detta år — 1914! Det rike som ligger i händerna på Guds Son, Jesus Kristus, blev upprättat, inte på platsen för det gamla Jerusalem i Mellersta Östern, utan i himlarna, där Guds Son sitter på sin himmelske Faders högra sida. Den omedelbara betydelse som avslutningen av hedningarnas tider hade på världsförhållandena fick världen sin uppmärksamhet riktad på under senare delen av år 1917, och det märkligt nog genom präster i kristenheten. Kort efter det att det gamla Jerusalem erövrades av de brittiska styrkorna den 9 december 1917 utgav dr G. Campbell Morgan, dr F. B. Meyer och sex andra välkända präster i England ett manifest, som offentliggjordes över hela jorden och tillkännagav:

37. Vad hade ett särskilt manifest att säga beträffande detta?

37 ”1) Att den nuvarande krisen pekar hän emot slutet av hedningarnas tider. . . . 5) Att alla mänskliga planer för återuppbyggande måste avvakta Herrens andra ankomst, emedan alla folk skall underställas hans styrelse. . . .” — Current Opinion, februari 1918.

38. Vilket år hade Jehovas vittnen pekat fram emot såsom utmärkande avslutningen av ”hedningarnas tider”? Vad började Guds rike göra då, och för vilka ljuder nu Guds utmaning?

38 Flera årtionden i förväg hade Jehovas kristna vittnen med hjälp av Sällskapet Vakttornets publikationer pekat fram emot, inte år 1917, utan år 1914, såsom det år då ”hedningarnas tider” skulle nå sitt slut. (Lukas 21:24) Slutet av hedningarnas tider utmärkte den kritiska tid då Jehova Gud skulle ge sin på tronen insatte Son befallningar till uppfyllelse av konung Davids profetia i Psalm 110:1, 2: ”Jehová sade till min Herre: ’Sätt dig vid min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.’ Din makts spira skall Jehová utsträcka från Sion; härska mitt ibland dina fiender.” (Åk) Följaktligen träffade den symboliska stenen, Guds rike genom Kristus, inte den politiska maktens symboliska ”bildstod” år 1914. Det började blott och bart härska mitt ibland sina fiender. Följaktligen har det slungats ut genom gudomlig makt. Det är nu på väg i riktning mot denna politiska ”bildstod”. För kristenhetens nationer, som är bland dessa konungar som visas i bild genom ”bildstodens” fötter, ljuder nu Jehovas utmaning till en militär konfrontation: Bered er att möta er Gud! — Amos 4:12.

39. Varför träffas ”bildstoden” på de orörliga fötterna, vilka förefaller vara utan skuld?

39 Varför skulle den politiska ”bildstoden” träffas på fötterna, då dessa är orörliga, inte ser ut att göra någonting orätt? Det beror på att ”bildstoden” är en avgudisk bildstod, och människorna i hela världen avgudar detta politiska system. Det är också så att ”fötterna” på denna avgudiska ”bildstod” sedan slutet av hedningarnas tider år 1914 står där de inte borde stå. De står i motsättning till Guds rike som styrs av hans Kristus. Detta rike föddes i himlarna år 1914 som den enda regeringen med rätt att styra hela jorden. — Uppenbarelseboken 12:1—10.

40. Vad sägs det vilddjur som det stora Babylon rider på vara, enligt redogörelsen i Uppenbarelseboken, kapitel sjutton? Varför är det så, och vad är det en symbol av i vår tid?

40 Må ingen missförstå vad det här gäller. Bibeln säger öppet att ”konungarna”, de politiska härskarna på jorden, kämpar mot Guds upprättade rike. Låt oss vända oss till bibelns sista bok, Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel. Där finner vi uttryckt i bildspråk hur jordens politiska härskare kommer att tillintetgöra det stora Babylon, vilket är det världsvälde av falsk religion som hade sin början med det forntida Babylon. Det scharlakansfärgade vilddjur som det stora Babylon rider på fram till sin undergång sägs i beskrivningen ha sju huvuden och tio horn. Dessa sju huvuden visar hän på de sju på varandra följande världsväldena i den mänskliga historien, först Egypten och sedan Assyrien, Babylon, Medo-Persien, Grekland, Rom och det anglo-amerikanska världsväldet. Vers elva säger att vilddjuret självt är ”en åttonde konung”, dvs. ett åttonde världsvälde. Detta åttonde världsvälde är det nutida Förenta nationerna, den internationella organisationen för fred och säkerhet i världen och därför också den organisation som gör att ”fötterna” på den avgudiska ”bildstoden” står där de inte borde stå längre. — Uppenbarelseboken 17:11, NW; Daniel 2:33, 34.

41. Vad representerar Förenta nationernas organisation vad det gäller världsherravälde och äganderätt till jorden?

41 Förenta nationernas organisation representerar världsherravälde genom människor, inte genom Gud. Inom denna organisation representerar de två mot varandra stående nationsblocken världsherravälde genom människogjorda politiska system och ideologier. De önskar inte världsherravälde genom Guds rike i händerna på hans Kristus, och de anser inte heller att det är realistiskt. De föredrar sin egen politiska suveränitet framför Jehova Guds universella suveränitet. På frågan: Vem äger jorden? svarar de: Det gör vi! Och vi tänker behålla den!

42, 43. Vad kommer nationerna i själva verket att visa sig vara, sedan de tillintetgjort det stora Babylon, och vad säger Uppenbarelseboken 17:12—14 att vi sedan skall förvänta?

42 När de politiska härskarna väl har röjt det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, ur vägen, kommer de att visa sig ”strida mot Gud själv” såsom aldrig förut. (Apostlagärningarna 5:39) Lägg märke till vad Uppenbarelseboken, kapitel sjutton, verserna tolv till och med fjorton, säger att vi då skall förvänta. Det sägs där till aposteln Johannes, som fick denna uppenbarelse:

43 ”Och de tio horn, som du såg, betyder tio konungar, som ännu inte [på Johannes’ tid] har fått ett rike [dvs.: medlemskap i organisationen för fred och säkerhet i världen], men de får myndighet såsom konungar en timme tillsammans med vilddjuret [Förenta nationerna]. Dessa har en och samma tanke, och därför ger de sin makt och myndighet åt vilddjuret [Förenta nationerna]. Dessa skall strida mot Lammet [Jesus Kristus], men eftersom Lammet är herrars herre och konungars konung, kommer han att besegra dem. Också de kallade och utvalda och trogna, som är med honom, skall göra det.” — NW.

HUR NATIONERNA STRIDER MOT DEN OSYNLIGE

44. På vilka sätt kan de symboliska tio hornen och vilddjuret på jorden kämpa mot Kristi himmelska rike?

44 Här kan man ställa frågan: Hur kan, med tanke på att Lammet, Jesus Kristus, är en osynlig, himmelsk, andlig person och med tanke på att hans rike också är himmelskt, dessa symboliska horn och vilddjuret här på jorden kämpa mot Jesus Kristus, ”Guds lamm, som tar bort världens synd”? (Johannes 1:29, 36, NW; Uppenbarelseboken 5:6—13) De kan göra det genom att vägra att ge vika för Guds rike under Kristus, genom att vägra att överlämna sin nationella suveränitet åt honom och genom att på så sätt sträva efter att för alltid bevara sin egen politiska ställning på jorden. De kan också göra det genom att strida mot och förfölja dem som är ”ambassadörer för Kristus”, de människor här på jorden som kungör de goda nyheterna om hans rike. (Matteus 24:14) De är Jesu Kristi smorda efterföljare, vilka Uppenbarelseboken 17:14 beskriver som ”de kallade och utvalda och trogna, som är med honom”. (NW) Den kristne aposteln Paulus skriver, när han vänder sig till dessa överlämnade, döpta, smorda Kristi efterföljare:

45. Vilken benämning använde Paulus i 2 Korintierna 5:20 på dessa smorda efterföljare till Kristus?

45 ”Alltså äro vi sändebud å Kristi vägnar [ambassadörer för Kristus, Eng. aukt. övers.], såsom om Gud förmanade genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten förlika eder med Gud!” — 2 Korintierna 5:20, Åk.

46. Vilken status såsom medborgare ger Paulus dessa ambassadörer?

46 Aposteln Paulus ger också dessa Kristi ambassadörer en annan status. Han talar om ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”, tillsammans med ”änglar i mångtusental”. (Hebréerna 12:22) Och sedan han skrivit till sina kristna bröder om den ”segerlön, som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån i Kristus Jesus”, riktar han deras uppmärksamhet mot himmelen, i det han säger: ”Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen.” (Filipperna 3:14, 20) De är därför medborgare i denna ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”.

47. Hur kommer nationerna, sedan de tillintetgjort det stora Babylon, att vara i stånd att på ett uppenbart sätt strida mot Gud och Kristus, och vilken träffande regel beträffande detta uttalade Jesus Kristus i Matteus 25:40?

47 Nationerna i kristenheten och det övriga av denna världen är redan allmänt kända för att förfölja de smorda kristna som bär vittnesbörd om Jehova Gud och som över hela världen predikar de goda nyheterna om hans rike genom Kristus. När dessa nationer har tillintetgjort det stora Babylon och sedan hotfullt vänder sig mot dessa kallade, utvalda och trogna smorda, kommer de följaktligen att ingripa på ett ogudaktigt sätt mot dessa ”ambassadörer för Kristus”, mot medborgare i Guds stad, ”det himmelska Jerusalem”. När de strider mot dessa som de kan se mitt ibland sig, kommer de att strida mot Lammet, Jesus Kristus, konungarnas konung, fastän de inte kan se vare sig honom eller Jehova Gud. Kan det finnas något mera uppenbart sätt att strida mot den osynlige Guden och hans Kristus? Vad sade Jesus Kristus själv om detta i sin slutliga profetia om ”avslutningen på tingens ordning”? Han sade detta: ”I den utsträckning, vari ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.” — Matteus 25:40; 24:3; NW.

SAMMANSTÖTNINGEN! DE ÖVERLEVANDE!

48. Vad måste följa, och på vilken profetisk plats sker det?

48 En sammanstötning med Gud måste följa. Vad kommer det att betyda? Ingenting mindre än ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Vid den tiden kommer nationerna att ha nått den sista stridens slagfält, dvs. det kritiska stadium i världens utveckling som profetiskt omtalas såsom den ”plats, som på hebreiska heter Harmagedon”. — Uppenbarelseboken 16:14—16.

49. Mot vad är alla nationer på marsch, till vad inbjuder Gud dem att komma, och vad är de för honom, jämförelsevis talat?

49 Alla nationer är nu på marsch mot Harmageddon! Så mycket kan med säkerhet sägas i överensstämmelse med bibelns tidtabell och i överensstämmelse med världshändelserna som uppfyller bibelns profetior. Konfrontationen med Gud är nära förestående! För honom, säger han själv, är alla nationer tillsammans bara som en droppe som faller ur en tömd vattenhink. (Jesaja 40:15) På grund av att hans rätta tid för att ingripa har kommit inbjuder han utmanande alla nationerna, såsom det uttrycks i profetian i Joel 3:9—12, att ställa upp inför sammandrabbningen. Oberoende av hur grundligt de har förberett sig och oberoende av hur starka de kan mena sig vara, så att de kan trotsa Gud och hans regering genom Kristus, kommer nationernas situation att vara som om en myra hade ställt sig stadigt på rälsen och trotsigt ropat till det annalkande väldiga lokomotivet: ”Stopp! Du kan inte köra över mig! Du vågar helt enkelt inte göra det!”

50. Hur kommer nu kraschen, och vad visar profetian huruvida Förenta nationerna kommer att rädda situationen för ”bildstoden” av politiskt styre?

50 Krasch! Nu kommer sammanstötningen front mot front! Se där Förenta nationernas organisation! Kommer den att kunna stå fast och slå tillbaka det gudomliga angreppet? Den gudomliga profetian säger: Nej! Stenen, dvs. Riket, som blivit lösriven ur Guds världsomfattande berg och slungats av Guds egen hand, träffar nu den symboliska ”bildstoden”, människans herravälde över jorden. När sten slår mot järn ljuder en öronbedövande skräll! Hör! Någonting krossas! Är det stenen som krossas? Nej! Men stenen krossar alla de järnliknande medtävlarna om världsherravälde genom mänskliga styresmän! Lyssna nu till det skärande ljudet då någonting mals! Det är stenen som mal till stoft hela den fallna ”bildstoden” av politiskt styre som behärskats av djävulen, det styre som började med Babylons ”huvud” av guld!

51. Vad kommer att hända med de stoftfina spåren av den symboliska ”bildstoden”, och vilka kommer att finnas kvar på slagfältet och ha vunnit seger?

51 Guds rättfärdiga vredes stormvind kommer att blåsa bort alla sådana stoftfina spår av den politiska ”bildstoden”, som motstått Gud — alldeles som när agnar blåses bort från tröskplatsen. Alla spår av den gamla tingens ordning kommer att vara borta för alltid! ”Striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon, som beskrivs i bibelns sista bok (Uppenbarelseboken 19:11—21), kommer att sluta med att Jehova Gud och hans himmelska stridsstyrkor är de enda som finns kvar på slagfältet, och de har vunnit seger och ära. Stridsfrågan om världsherraväldet skall ha avgjorts för evigt till Jehovas förmån!

52, 53. Var kommer det att finnas en tillflyktsort för överlevande på jorden? Kommer de att ta aktiv del i ”striden”, och vilken bön beträffande Guds överhöghet kommer de att se besvarad?

52 När denna fruktansvärda sammanstötning inträffar, kommer det då att finnas någon plats på jorden som erbjuder säkerhet? Kommer några människor att kunna överleva sammanstötningen? Ja, men bara på Jehova Guds sida. Det är bara dem som ställer sig på Guds sida och på hans rikes sida genom Kristus som det gudomliga löftet gäller: ”Dina ögon skola blott skåda därpå med lust, och du skall se de ogudaktigas lön. Ty du har sagt: ’Du, HERRE, är mitt skygd’, och du har gjort den Högste till din tillflykt. Ingen olycka skall vederfaras dig.” (Psalm 91:8—10) De som nu tar fast ståndpunkt till stöd för Jehovas universella suveränitet kommer att stå bredvid och inte ta aktiv del i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. På sin tillflyktsort under gudomligt skydd kommer de att se Jehova och hans Kristus vinna seger över alla nationer som strider mot dem. De kommer således att se följande profetia uppfyllas: ”Han förskingrar de folk, som älska strid.” (Psalm 68:3130, Åk) De kommer att se det gudomliga svaret på bönen i Psalm 83:18, 1917, 18, vilken gäller Guds fiender:

53 ”O, må de blygas och oroas för alltid, och må de bli förvirrade och förgås; på det att människor må veta att du, vars namn är Jehova, endast du är den Högste över hela jorden.” — NW.

54. Hur omfattande kommer Guds segrande rike sedan att bli, enligt vad som visas i bild genom stenen som träffade bildstoden?

54 Guds segrande rike, som visades i bild genom stenen som träffade den symboliska bildstoden på fötterna, kommer sedan att växa alldeles som stenen gjorde och bli lik ett ”stort berg” som uppfyller hela jorden. (Daniel 2:35) Guds rike genom hans Kristus kommer att finnas överallt på denna jord. Vilket privilegium det blir att få överleva nationernas slutliga sammanstötning med Gud och leva på detta konungsliga berg!

55. Vilka profetior är nedskrivna i Jesajas bok beträffande dem som sedan kommer att bo på detta ”berg”?

55 Om dem som bor lyckligt på detta berg är det skrivet i profetian i Jesaja 11:9: ”Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.” Tänk också på följande profetia, som tillfredsställer själen: ”Och HERREN Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk. . . . Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten och skall taga bort sitt folks smälek överallt på jorden. Ty så har HERREN talat.” — Jesaja 25:6—8.

56. Bör vi frukta klander från människor för att vi intar den rätta ståndpunkten? Vem från forntiden bör vi likna i vår vandring, och vilken belöning ger det?

56 Frukta därför inte klander från människor nu för att du tar ståndpunkt på den suveräne Herren Jehovas och hans rikes genom Kristus sida. Vandra inte med nationerna på en kurs som står i motsättning till Gud och som leder till den oundvikliga sammanstötning som nu är nära. Likna den lydige mannen Noa, som aktade människors klander för intet och vandrade ”i umgängelse med Gud”. (1 Moseboken 6:9) Då kan du, liksom han, glädja dig i hoppet om att få överleva slutet på denna internationella tingens ordning och leva in i hans eviga nya tingens ordning under hans regerande konungs, Jesu Kristi, rike. Där kommer du att se hur Gud till och med gör döden om intet genom sin seger, för att du skall kunna få evigt liv och tjäna och tillbedja Gud i fullkomlig hälsa och lycka i ett aldrig förbleknande paradis över hela jorden.

[Frågor]