[Elịsabet] Grek.: Eleisạbet; av hebr. ’Elishẹva‛, som betyder ”min Gud är överflöd”, ”överflödets Gud”.

 Prästen Sakarjas gudfruktiga hustru; mor till Johannes döparen. Elisabet var själv av leviten Arons prästerliga släkt. Både hon och hennes man var till åren komna när ängeln Gabriel visade sig för Sakarja i det heliga i templet och meddelade honom att Elisabet skulle föda en son som skulle heta Johannes. Sedan Elisabet blivit gravid höll hon sig för sig själv i fem månader. När hon var gravid i sjätte månaden fick hon besök av sin släkting Maria. Vid det tillfället spratt den ofödde Johannes till i Elisabets moderliv, och uppfylld av helig ande välsignade hon Maria och hennes moderlivs  frukt och kallade henne ”min Herres mor”. (Lu 1:5–7, 11–13, 24, 39–43)