• Född: 1975

  • Hemland: Mexiko

  • Bakgrund: Våldsam fånge

MITT FÖRFLUTNA

Jag föddes i San Juan Chancalaíto, en liten by i den mexikanska delstaten Chiapas. Min släkt tillhör ett mayafolk som talar chol. Mina föräldrar fick 12 barn, och jag var den femte i syskonskaran. När jag var liten studerade jag och mina syskon Bibeln med Jehovas vittnen, men tyvärr tog jag inte till mig av Bibelns råd då.

Redan som 13-åring höll jag på med droger och stal från folk. Det var också då som jag stack hemifrån och började flacka runt från ställe till ställe. Som 16-åring började jag arbeta på ett marijuanaplantage. När jag hade varit där i omkring ett år skeppade vi en stor sändning marijuana med båt. Plötsligt blev vi beskjutna av en rivaliserande drogkartell! Jag dök ner i floden för att undkomma kulregnet och simmade en bra bit nedströms innan jag tog mig i land. Sedan flydde jag till USA.

Väl i USA fortsatte jag med droghandeln och fick ännu fler problem. När jag var 19 blev jag gripen och dömd till fängelse för rån och mordförsök. I fängelset gick jag med i ett gäng och fortsatte min våldsamma bana. Det slutade med att jag blev förflyttad till en anstalt med hög säkerhet i Lewisburg i Pennsylvania.

Under min tid där försämrades mitt uppförande ännu mer. Eftersom jag hade gängtatueringar kunde jag lätt hitta dem som tillhörde mitt gäng på fängelset. Jag blev ännu mer våldsam och hamnade i det ena bråket efter det andra. Vid ett tillfälle var jag inblandad i ett gängslagsmål på rastgården där vi använde baseballträn och vikter som tillhyggen. Vakterna var tvungna att använda tårgas för att skilja oss åt. Efteråt placerades jag på en särskild avdelning för farliga fångar. Jag hade kort stubin och var fräck i mun. Jag hade inga problem med att spöa upp folk. Tvärtom, jag njöt av det och kände ingen ånger efteråt.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV

Eftersom man på den här avdelningen sitter inlåst i sin cell merparten av dagen började jag läsa Bibeln som tidsfördriv. Senare gav en vakt mig boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden. * Det här var en bok som användes för bibelstudium, och när jag läste den började jag komma ihåg mycket av det jag lärt mig som barn när jag studerade Bibeln med vittnena. Jag började reflektera över min våldsamma personlighet och insåg hur lågt jag sjunkit. Jag tänkte också på min familj. Två av mina systrar hade blivit Jehovas vittnen. Jag tänkte: ”De kommer att leva för evigt. Kan inte jag också göra det?” Det var då jag bestämde mig för att göra en helomvändning.

Jag insåg att jag behövde hjälp för att kunna förändras. Därför började jag med att be till Jehova Gud om att han skulle hjälpa mig. Sedan skrev jag till Jehovas vittnens avdelningskontor i USA och bad om ett bibelstudium. De såg till att en församling i närheten kontaktade mig. Eftersom jag under den perioden inte fick ta emot besök från andra än min familj började ett vittne från församlingen skicka uppmuntrande brev och biblisk litteratur till mig, och det gjorde mig ännu mer motiverad att förändra mitt liv.

Det var ett stort steg framåt när jag bestämde mig för att lämna gänget jag hade tillhört i många år. Gängledaren satt på samma avdelning som jag, så en dag gick jag fram till honom under en rast och berättade att jag ville bli ett Jehovas vittne. Till min stora förvåning svarade han: ”Om du menar allvar tycker jag att du ska göra det. Jag kan inte stå i vägen för Gud. Men om det här bara handlar om att lämna gänget, vet du vilka konsekvenser det får.”

Under de nästföljande två åren kunde fängelsepersonalen se en stor förändring i min personlighet, vilket påverkade hur de behandlade mig. Jag behövde till exempel inte längre ha handbojor på mig när jag fördes mellan cellen och duschen. En gång kom en vakt till och med fram och peppade mig att fortsätta på den inslagna vägen. Fängelseledningen bestämde att jag skulle tillbringa mitt sista år som intagen i en närliggande byggnad med låg säkerhetsnivå. År 2004, efter 10 år i fängelse, blev jag frisläppt och deporterad till Mexiko i en fångtransport.

Väl i Mexiko tog det inte lång tid innan jag letade upp en av Jehovas vittnens Rikets salar. Till mitt första möte kom jag i min fångdräkt, eftersom det var de finaste kläderna jag hade. Men vittnena blev inte avskräckta av mitt yttre, utan fick mig att känna mig välkommen. När jag märkte hur snälla de var förstod jag att jag var bland sanna kristna. (Johannes 13:35) Församlingens äldstebröder såg genast till att någon kunde studera Bibeln med mig. Ett år senare, den 3 september 2005, blev jag döpt som ett Jehovas vittne.

I januari 2007 började jag som heltidsförkunnare, vilket innebär att man använder 70 timmar varje månad för att undervisa andra i Bibeln. År 2011 gick jag Bibelskolan för ogifta bröder (som nu kallas Skolan för kristna förkunnare). Den har hjälpt mig att sköta mina ansvarsuppgifter i församlingen på ett bättre sätt.

Nu tycker jag om att hjälpa andra att bli fridsamma.

År 2013 gifte jag mig med min älskade Pilar. Hon brukar skämtsamt säga att hon knappt kan tro på allt jag berättar om mitt förflutna. Jag har aldrig fått ett återfall. Både jag och min fru är övertygade om att det är kraften i Guds ord som har gjort att jag är den jag är i dag. (Romarna 12:2)

HUR DET HAR HJÄLPT MIG

Det känns som att Jesus tänkte på sådana som mig när han sa orden i Lukas 19:10: ”[Jag] har ... kommit för att söka upp och för att rädda det som var förlorat.” Jag känner mig inte längre förlorad och vilsen. Och jag går inte längre runt och skadar andra. Tack vare Bibeln har jag en verklig mening med mitt liv, bra relationer med andra och framför allt en nära vänskap med min skapare, Jehova Gud.

[FOTNOT]

^ § 13 Boken gavs ut av Jehovas vittnen men trycks inte längre. Nu används framför allt boken Vad lär Bibeln? vid bibelstudier.